Blogg.se har strejkat hela dagen och tvärvägrat låta mig öppna "skriv inlägg"-sidan, när man för en gångs skull har både tid och motivation till att sätta sig ner och skriva så lämnar skiten VO?! Hallå liksom, dålig planering... Anledningen till att jag har haft så mycket tid är för att jag hela eftermiddagen har legat platt fall i sängen, förkyldningen har de senaste dagarna överraskat som ett knytnävsslag i ansiktet och jag känner mig hängig, har ont i huvudet och bihålorna och sover dåligt om nätterna... The perks of att jobba på dagis, baciller överallt ;) Hästarna fick därmed tyvärr vila idag också... Kände redan när jag satt i bilen påväg från jobbet till stallet att det var en bad idea.. Fixade istället boxarna, plockade in och pussade lite på trollungarna, gav dem mellis och rullade sedan hem och dök ner i sängen där jag fortfarande befinner mig. Tror att det är en kombo av att jag varit igång så jäkla mycket sedan jag kom hem från Norge efter nyår, att börja jobba på en förskola efter julledigheten är ju som att kliva in i en endaste stor bacillbubbla och du är nästan garanterad att dra på dig någon slags sjukdom! Och om helgerna har jag ridit runt 6 hästar om dagen och i veckorna så är det då jobbet och mina två som ska fixas och trimmas. Full jävla rulle med andra ord, tror jag får tagga ner lite så inte förkyldningen blir värre...

 

Arbetsintervjun igår gick för övrigt bra och idag ringde jag och tackade ja till mitt nya jobb som jag börjar på i februari!! Jag flyttar dock inte så långt, endast lite längre upp i samma byggnad som jag jobbar i nu ;) Jobbet jag tackade ja till är på fritidsavdelningen där jag fram till sommaren kommer jobba som fritidspedagog och projektledare! Ska bli superkul och spännande, framförallt utmanande. Men jag är taggad och tror att det kommer gå jättebra :) Januari ut jobbar jag dock kvar på förskolan som vanligt.

 

Fina Beata, sista hästen ut igår hos Josse! 

Söndag och helgen har verkligen gått i ett alltså! Torsdags var nog värst och sen dess har jag bara flutit med liksom.. Startade dagen med jobb vid halv 9 - vidare direkt till stallet för fix och ridning av båda - hem och packa/slänga i mig en slice pizza och sen vidare till Josse och fortsätta rida 3 st där, vi var färdiga i stallet ganska sent och skulle sen in och käka och greja och kom nog inte i säng fören runt halv 2 om jag minns rätt! Efter lite för få timmars sömn ringde klockan tidigt dagen efter och det var bara till att sätta igång och börja rida igen, alla hos Josse fick rört på sig och sen åkte jag tillbaka till mitt eget stall för fix och ridning där. Ni kan ju tro att jag var trött alltså, jag deckade i soffan kl 8 på kvällen! Livad fredagskväll.. ;)

 

Igår fick mina röra på sig vid lunch-tiden och därefter stack jag tillbaka ut till Josse igen, denna gången med Isabell som sällskap! Vi käkade gott, skrattade massvis och motionerade ett par hästar! Snacka om att välkomnandet tillbaka till ridsporten efter 10 dagars minisemester kom som ett knytnävsslag i facet, BOOM från att inte ha sett en häst på 10 dagar till att rida ca 6 hästar om dagen + stallarbete, jag kan säga att min kropp är trött hahah.. Men så är det ju med allt innan man vant sig, jag börjar iallafall hitta knapparna på de flesta hästarna nu och det är ju roligt! Idag kommer en ny d-ponny in också om jag fattat allt rätt så det är ju bara till att addera ännu en häst till listan, jesus Josse bli frisk snart innan du har ihjäl mig... ;)

 

Innan jag stack till Norge så fick jag iallafall ut lite av ridabstinensen som smålurar nu när hästarna har haft vintervila, min stackars vän Josse for i backen och bröt handleden på julafton och ni kan ju själva räkna ut konsekvenserna av den kombon - en bruten handled och driva hästföretag.... No good!

 

Var ute och hjälpte henne med stallarna och ridningen så mycket jag kunde innan jag stack och ena dagen gick kameran på högvarv! Hästarna som fastnade var i bildordning:

Toscana - 3 åring under inridning (the guilty one till Josses fraktur)

Carambole - Trollboll, för tillfället konvalecent så enbart skritt och lite trav för hans del, men gladare för det får man leta efter!

Beata - 7årig dressyrhäst

Vilken charmig liten kille!

En 10årig valack med superskön inställning, matte är höjdrädd och därför har han, vad jag fattat det som, inte hoppats några större höjder på gaaanska länge, om än alls? I don't know. Men det blir lite hopp-pass med jämna mellanrum och kanske även lite tävling också så småningom :) Kul!

 

Hann tyvärr inte ställa in kameran till mamma innan jag började rida, så nedan får ni lite halvkassa bilder tagna med sportläget... hahah! Aja, bättre än inget ;) Visst är han söt?!

 

Vackra lilla Totte!

Svaret på frågan i rubriken som nyligen dykt upp i kommentarsfältet är, nej, jag rider inte Astrid längre, tyvärr.

Vi hamnade i ett sopigt läge där ägaren tyckte att jag behövde rida henne varje dag, och jag förstår varför för just då var vi lite inne i en downperiod i ridningen, men tyvärr så hade jag inte tiden att åka iväg och rida henne varje dag på kluvna tider då jag själv hade två egna hästar i träning hemma + ett vanligt jobb och ett social life vid sidan av. Det hade varit så stor skillnad om jag haft henne hemma då jag haft allt samlat och sluppit restider och problem med skjuts hit och dit, men tyvärr så var hela stora stallet fullproppat vid det tillfället.. Jag tryckte på litegrann och menade på att om någon annan kunde rida henne de dagarna jag inte hann, så rider jag henne så ofta som jag får tid och tillfälle! men hon menade på att hon är så speciell och är en enmannahäst, och tyckte inte att det jag kunde erbjuda räckte för att vi skulle kunna prestera på tävling och då lades allting helt enkelt ner.

 

Supertråkigt då jag verkligen hade roligt med Astrid och vi har lärt oss supermycket tillsammans under tiden vi tränade och tävlade, hon var verkligen en speciell liten häst. Hade möjligheten funnits hade jag såklart tagit in henne vid det tillfället och fortsatt trimma vidare, det hade varit roligt att se hur långt hon hade kunnat gå för den hästen hade inte mycket begränsningar! Tyvärr fanns det inte plats i stallet just då och nu har det blivit som det har blivit, trist...

 

Fina lilla Astrid ♥

Hästen med fräckaste frillan i stan, fina lilla Budda! Hennes första tävling i livet och hon går in och gör det SÅ bra! Framridningen var mer eller mindre kaos där hon konstant stod på bakbenen och höll på att stegra på andra ekipage och stegra ut från framridningen... Men det vägde upp att hon gick så fint och kämpade på som bara den inne på tävlingsarenan!

 

Islandstävlingar är tuffa ska ni veta, iallafall när det är såhär många heat/uttagningar. Vi började med att alla i klassen delades upp (32 st tror jag att jag räknade det till..) i två heat som reds på förmiddagen, där tog domarna ut 10 st som gick vidare till final från varje heat. Budda dansade vidare till eftermiddagens final som drog igång runt 4-tiden om jag minns rätt! Då skulle man in och visa upp sig igen och från de 20 sållade domarna bort 10 st till, i väntan på resultatet om man gick vidare eller inte skrittade vi omkring ute på framridningen och jag som hade klassens högsta startnummer blev alltid uppropad sist av de som gick vidare då de gick i nummerordning så det var ju otroligt spännande och nervöst varje gång de ropade ut namnen på de som gått vidare och skulle in på banan igen. Vi kom med bland de 10 bästa och fick rida in på banan igen och visa upp oss, nu började stackars Budda bli riktigt trött och orkade inte trampa på lika bra som innan, ut på framridningen igen och vänta på resultat, nu skulle vi 10 halveras och de sista 5 skulle in och rida om placeringar. "och den 5:e som går vidare är: nummer 167, Malou Kastman på Budda från Aspero!", så in igen och verkligen ge de sista krafterna som fanns kvar. Budda kämpade på men var riktigt riktigt trött.. Men vi lyckades iallafall rida åt oss en fjärdeplacering!

 

Kan ni fatta hur tufft detta är? jag var sammanlagt inne 4 gånger i arenan och varje gång du är inne så är det full koncentration eftersom du ska visa hästen från sin bästa sida i valfri gångart och tempo så den jobbar ju konstant under tiden den är inne och du rider ett par minuter i varje varv, dessutom är det fullsatta läktare och SÅ mycket intryck, volymen är maxad och det är hästar precis överallt. Det är iallafall en kul och häftig känsla, SÅ annorlunda från tex en vanlig hopptävling.

  

Tre bilder på Svarta Faran från Trolleholm i helgen! Första klassen vet jag inte riktigt hur jag ska beskriva, hon var lite "tråkig" liksom, rev två och var i nästan alla hinderna, hon hoppade inte upp sig övehuvudtaget. Men i övrigt så var hon lugn och inte så dragig. Andra klassen la jag upp tempot lite och fick till en mycket bättre och rundare galopp vilket resulterade i mycket bättre språng, tyvärr ett ner i denna klassen också men det var en klart bättre runda. :)

 

Under tävlingarna i helgen gjorde Astrid sina två bästa rundor någonsin! Ett ner fick vi med oss i varje klass, men vad gör det när känslan var så otroligt bra? Såhär lugna fina rundor har hon aldrig gjort innan! Tror vi endast hade en liten tvist i varje klass. I första flöt hon ut lite i svängen till 5:an så där fick jag smacka på henne lite, sen var det en distans på 8 galoppsprång till 6:an och smackar du på Astrid på inhoppet i en distans då får man räkna med att det inte går att ta tillbaka henne, så där kom hon lite nära och drog med sig 6:an. I 110-klassen så tog vi oss igenom grunden med endast ett lustigt hopp på 5:an där vi låg lite nära, annars satt alla distanser och allting! Tyvärr drog vi med oss 10:an i omhoppningen, lite retligt då hon egentligen inte kom helt katastrofalt fel, lite nära men inte så farligt, men istället för att hoppa upp sig så hoppar hon mer framåt och gör plockepinn av den oxern.. Inget som går att hjälpa dock, jag red som jag skulle men ändå blev det fel, det är sånt som händer. Vi är ju fortfarande ute och jagar rutin!

 

Men det var så skönt att hon var så himla lugn och påverkbar, det märks att allt slit i dressyren har gjort skillnad!

 

För er som har missat (eller var det jag som glömde berätta?) så var det LB:2 programmet vi red igår! Och oturligt nog fick vi rida fram ute i den halvkladdiga, djupharvade paddocken och gegga ner oss... Eftersom jag var första start för dagen hade jag självklart tillträde till lilla ridhuset, och vi startade där inne men fick ge oss ut lika kvickt som vi gick in.. Anledningen är ganska komisk, stora porten på kortsidan var öppen = solen lyste in i ridhuset, Astrid var prydd med mitt nya superglittriga swarovski-pannband, solen träffar pannbandet som speglar sig och skapar illutionen av att hela sargen är prydd med miljarder små diamanter, och uppenbarligen så gillade inte Astrid såna lyxigheter som glittriga diamantväggar..... Alltså hahah

 

Sen var det ganska roligt, jag känner domaren då vi rider för samma klubb och jag och hennes dotter tävlade ponny samtidigt, och sist hon såg Astrid var när vi var iväg och hoppade ute på Klostret och dagen i all ära var Astrid inte Astrid, utan hon var Svarta Faran ut i hovspetsarna och for omkring som en tok och var allmänt crazy.. Så efter sista hälsningen när jag droppade tyglarna, gav ifrån mig ett skratt och klappade om Astrid så sa hon "Malou, verkligen SUUUUPERBRAAA kämpat!", detta var lite annat än att se henne helt bananas ;) hahah!

Alltså, HAHA! "Jag ska bara sova en liten stund" säger jag, stendeckar och vaknar 2,5 timme senare... Bra Kastman! Aja, känner mig betydligt mycket mer tillsfred nu när slipper gå runt och känna mig som om jag lider av insomnia. Tror jag sov bort hungern också för magen förde inte ett jäkla väsen längre när jag vaknat, eller så lyckades jag kanske inte rädda valen? hmm.. Tryckte iallafall i mig en macka och lite choklad när jag vaknade, för säkerhets skull liksom!

 

Okej men hur gick det idag då? Joooo jag tyckte vi rattade runt relativt bra och fick en klart godkänd procent för att vara första gången på en dressyrbana för oss båda faktiskt! Stackars Astrid blev alldeles förskräckt när hon kom in på banan och fick syn på domarna, haha! Så hon var lite spänd och stirrig nere på den kortsidan och vid ett tillfälle vände hon och stegrade i programmet, men hon kom tillbaka väldigt fort efter de små incidenterna och gjorde alla andra moment väldigt bra så vi fick ändå hyfsat betyg med en del 7:or i protokollet och 60,167%! Domaren tyckte vi skulle satsa lite mer i ren allmänhet, mer tryck i ökningarna osv. Men jag tyckte det var rättså bra att få känna på det idag och sen vet vi lite mer hur vi ska rida och vad vi ska förbättra till nästa gång! Redan på fredag ska vi ut och jaga bokstäver igen, då är det eftermiddagstävling i Hässleholm :) Kul!

 

Hej på er! Snorigt trött och äckligt hungrig är vad jag är just nu. Det blev sent som tänkt igår, runt kl 02 kom jag i säng och 06:00 ringde alarmet imorse, alltså ännu en natt med på tok för lite sömn vilket resulterar i att jag i skrivande stund sitter och nickar till med jämna mellanrum.. Funderar på att lägga mig och sova en stund så jag orkar med kvällen. Egentligen är det utgång nere i Lund som står på schemat med Phillip och hans kompisar, men efter att ha slarvat bort både mitt bankkort och leg och efter såhär lite sömn så är jag så jävla bitter och otaggad.. Det blir säkert jätteroligt men just nu känner jag bara, sova. Aja, vi får se om jag löser det på något sätt, annars får jag väl helt enkelt lämna walk over och stanna hemma, "yeeey"...

 

Min mage låter även som en döende val, egentligen borde jag göra det enda rätta och rädda den, försöka putta tillbaka den ut i havet, spruta på den med en vattenslang så den inte torkar ut eller sänka tjuvjägarnas båtar! Men jag orkar inte, idag är jag idioten som står i ett hörn utan åsikter, tycker varken ditt eller datt och säger ännu mindre. Tror faktiskt det är sömnen som tar övertaget i denna kamp, får väl äta när jag vaknar helt enkelt!

 

Titta gärna i HD! det blir himla suddigt annars...

Lördagen den 1 mars gick årets första tävling för oss av stapeln! Lite ringrostiga och lite virriga gick vi in på banan och hoppade en 100 och en 110 och gjorde faktiskt godkänt ifrån oss tycker jag! Eller ja, i första klassen fick Astrid MVG och jag fick typ, ett riktigt svagt G-.... nästintill IG om jag ska vara ärlig! Astrid vad SUPERDUKTIG i första, hon var lugn och sansad och låg inte på så mycket som hon brukar göra, då var det ju såklart jag som drar till och klabbar till det istället.. Efter kombinationen kan ni se på filmen hur jag börjar titta väldigt förvirrat omkring mig och det går bara långsammare och långsammare.. Ja, jag hade glömt banan!!! bra där Kastman. I sista sekund gick det upp ett ljus och jag bara typ "SHIT, det är ju detta hindret vi ska hoppa!" och vänder upp från spåret med typ ett galoppsprång till godo och kommer alldeles snett och stackars Astrid bara "jaha men okej vi hoppar väl!" och räddar hela situationen, duktiga snälla Astrid!!! och dumma dumma pilot.... Gaaah. Aja, tack vare Astrid fick hon hoppa sin första omhoppning då det var debut i avd. A för hennes del! Svängde lite snävare men höll ändå ett ganska lugnt tempo för ville istället få en bra runda efter den lilla incidenten, men det slutade iallafall med en 6:e placering och Astrid tog sin allra första placering i sin allra första omhoppning! Kul :)

 

I 110'n var hon lite mer, ja lite mer Astrid helt enkelt. Det syns inte så väl på filmen ser jag såhär i efterhand men hon var jäkligt stark och dragig i denna klassen vilket resulterar i ett lite av och på tempo och vi hittar inte riktigt rytmen och avstånden. Så vi fick med oss en bom i kombinationen, tror mest det hela beror på saknaden av rutin, det är ändå bara hennes tredje tävling och andra 110! och ett ner är väl egentligen inte så mycket att klaga på :p Det är bara till att träna vidare!

Fy för sören vad tunga ögonen var imorse, börjar känna av att det är långa dagar nu när vi närmar oss slutet på veckan! Idag har Totte fått leka hopphäst till hans egen förskräckelse, det är inte lätt att ta sig över hinder när man är rädd för bommar.. Till en början gick det ganska bra, men efter ett tag när vi började ändra hindernas utséende så tog rädslan över lite, hahah. Men i övrigt så var han väldigt fin att rida! Unicum fick också gå lite idag, dock var han väldigt sprallig då han tömkördes innan jag red och det tyckte han var väldigt underligt.. Så han var lite stirr och ofokuserad under passet. Astrid därimot gick som en klocka idag! Fick den känslan när man aldrig vill hoppa av utan bara fortsätta rida i all evighet, ni vet? underbart! Det var ett stort steg från igår när hon var, ja, så som bara Astrid kan vara ;) Ska se om jag kan packa på någon kameran imorgon så ni kan få lite ridbilder också!

 

Hej på er! Bloggar straight från paradiset, min egen säng ♥ Sover hemma inatt då vi ska tillbaka till kliniken med Eddie kl 9 imorgon och röntga, hoppas att det är påväg åt rätt håll.. Var uppe och skrittade honom lite barbacka nu ikväll och han kändes och såg superfräsch ut när jag sprang med honom!

 

Idag har jag ridit Scandium, Totte och Amira! Scandium var ett riktigt sto idag.. Tror det stramade lite i musklerna eftersom hon jobbade på så jäkla fint igår! Men efter lite bockar, sparkar och protester så släppte hon till fint och blev himla trevlig att rida igen! Dagens stora guldstjärna går till Totte som inte försökte sig på ett endaste ADHD-ryck idag, wohoo! Han gick så jäkla bra, gud vad jag gillar den hästen! :) Vi bestämde oss även för att ta ut Amira som inte blivit riden på flera år, och det kan vi kalla sprudlande lycka! Tog henne ett par varv på linan innan och hon for runt och var alldeles skogstokig och bockade och hade sig, haha! Därefter red jag henne i kanske 20-30 min, konditionen var ju inte på topp om man säger så men shit vilket muskelminne, VILKEN HÄST! Wow vilken känsla att sitta på hennes rygg, hon kan ALLA skolorna och har tävlat riktigt höga klasser. Det är något speciellt att sitta på en häst som verkligen lyder minsta lilla vink, wow. Fick även testa på att rida i både piaff och passage ett par steg, det blev inte så länge då jag inte riktigt har någon koll på hur man gör, lyckades få in henne i momenten men inte riktigt hålla kvar henne, men det är väl en konst i sig. Det var iallafall väldigt häftigt att prova! Och hon var så jäkla glad och nöjd efteråt, det stora fuxsto-monstret som sätter skräck i alla andra hästarna i stallet var i en så himla lugn sinnesstämning och såg bara helnöjd ut! Det var riktigt härligt att se :)

 

Vill ni se en pytteliten filmsnutt på Amira finns det på facebook för er som är vänner med mig där, annars kan ni klicka in på min instagram och kolla på den där! sök på maloukastman så hittar ni mig :)

 

Testade rida med det vanliga bettet på träningen igår, upplevde att jag fick lite jämnare rytm än när jag rider med hävstång då det blir mer av och på eftersom hon samtidigt är så himla känslig i munnen. Och hon drar iväg mellan hinderna oavsett hävstångsbett eller vanligt så då kan hon lika bra få gå med det vanliga!

Som ni ser blir det ändå lite orytmiskt imellanåt, vi får försöka rida in oss ordentligt på detta alternativet!

 

Som ni ser är det jag behöver jobba med främst landningarna när sprången börjar bli såhär stora, jag flyger ju som en trasdocka och har noll kroppskontroll precis i landningen! KG sa att det beror på att jag får min skänkel för långt bak i språnget vilket leder till att jag tappar balansen och inte kan möta upp vikten i mina fötter i landningen, så jag måste få fram min skänkel och skjuta bak mina höfter, helt enkelt! Eller? Ska försöka tänka på det på träningen ikväll, då ska Eddie hoppa för Ann!

 

Alltså herregud vilken hoppkanon Astrid är!! Nog för att KG är väldigt glad för att höja upp hinderna, men när han smäller upp två räcken på 145 cm så är det nästan så att tillochmed jag, som för övrigt inte är höjdrädd, börjar tänka "SHIT, detta är faktiskt ganska högt". JAG har överhuvudtaget ingen som helst rutin på den höjden, Astrid har överhuvudtaget ingen rutin på den höjden. Med Spottis tävlade jag som högst 110 cm och på träningar låg maxhöjden på runt 120 cm, Eddie är ju inte i närheten av de höjderna än, vi har som max hoppat 115 cm och det var flera månader sedan, innan skadeperioden. När jag började rida Astrid var hon endast sporadiskt hopptränad och Lisa var supernöjd för hon på den senaste KG-träningen (med annan ryttare) hade hoppat 120 cm! Och se var vi är nu?

 

Hon är en svår häst att rida, men hon är så modig och har en vilja som inte är ur denna värld! Jag har fortfarande inte hittat alla knapparna på henne och ibland blir det alldeles galet när vi hoppar. Men jag har ju trots allt bara ridit henne sen i mitten av december också, och det är egentligen ingen lång tid. Det ska bli så himla kul att se hur långt detta kan gå, för hoppa högt har hon inga som helst problem med! Det är vägen mellan och till hinderna som är problemet då hon blir så otroligt stark, men vi ska nog lösa det också på ett bra sätt! Det ska iallafall bli kul att se hur långt denna hästen kan gå!

 

Här är några prints från filmen igår, den kommer upp lite senare idag!