✧ Shine bright like a diamond ✧
Ååååh alltså just nu vill jag bara dra täcket över huvudet och ställa av hästarna en vecka eller två, för att sen bara start over och allting är som vanligt. Eddie gick bajs idag igen och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till, Théa rids knappt för tillfället då varenda ridpass resulterar i bråk och konflikter oavsett hur okomplicerat jag lägger upp passen, så hon går mestadels i pessoa-selen så hon ändå får röra på sig och arbeta. JÄVLA BAJS! Varför händer detta oss? Hela situationen får liksom hela mig att bara tappa motivationen, tålamodet och humöret också för den delen.. Tror vi får göra såhär, hästarna får checkas så allting står rätt till och därefter får jag vrida om min inställning och helt enkelt inse att allting inte är på topp för tillfället och anpassa utmaningarna därefter.
Jag fick iallafall bekräftat idag att hoppsadeln inte varit helt 100, så nu är den påväg upp till Halmstad för att ändra bommen! Den både klämde och glappade och det kan jag tänka mig att herrn inte varit allt för nöjd över. Det är en bit på vägen iallafall och jag hoppas innerligt att denna svackan vänder och börjar peka uppåt snart igen! För hästarnas välmående, och mina nervers skull ;)
❝Don't let tough times harden you like a rock, let them polish you like a diamond.❞
HELT SÅLD
Alltså Childéric, var har du varit hela mitt liv?! Jag är bokstavligt talat HELT SÅLD på dessa sadlar! Provningen gick bra och Ellen kollade även de andra sadlarna, Amerigon låg bra trots att jag varit lite nojjig över att den klämt, men efter att ha ridit bara några varv i en Childéric så sa jag till mamma att det inte finns en chans i världen att jag köper Amerigon hahah! Den är inte obekväm, det ska jag inte säga, men den är ganska hård.. Både i sits och stoppning, + att efter att ha suttit i Childéricen så så kände jag liksom att "fan, jag får ju anstränga mig för att kunna sitta ner ordentligt", i Childéricen blev det liksom naturligt, man satt som en smäck och jag behövde inte längre lägga massvis med fokus på att just bara sitta. Hon kollade även min gamla Ordo Equester, den var ju såklart inte optimal men gick bra att rida med då och då tillsvidare nu när jag inte har något annat (var och lämnade tillbaka Amerigon senare på em).
Under bussresan upp till Norge satt jag med Ellen i telefon och bollade fram och tillbaka och "beställde" en sadel, dvs. hon skrev ner allt om storlek och hur den skulle se ut och vilka tillval etc. Allt jag behöver göra nu är att skicka ett beräftelse-sms så lägger hon en order till fabriken i Frankrike och när industrisemestern är slut så börjar de tillverka min sadel!! Åh vad jag är sugen på att slänga iväg ett sms med texten "YES, just do it!" precis exakt nu, men jag måste tänka igenom allt några gånger till så jag verkligen är 100% nöjd med utseende och tillval, jag menar, 34 000:- som sadeln går loss på är ju inget man direkt springer runt med i bakfickan, speciellt inte nu när jag preis tagit körkort också... Förlåt plånkis </3
En av sadlarna som provades igår! Dock inte modellen som vi "eventuellt" (guaranteed ;)) ska ha!
I träns-tankar..
Herregud alltså, årets upplaga av Falsterbo kommer svida i plånboken... Redan när PS släppte den uppdaterade versionen av Flying Change så började det klia i fingrarna! Det är nog det enda som jag har lite invändningar om gällande det tränset, att nosgrimman är så "tjock", Eddie har ju så litet och nätt huvud att det ibland kan se lite blaffigt ut :( Nya uppdateringen är dock att nosgrimman är lite plattare, BIG LIKE och mega ha-begär!! Så häromdagen tog jag tag i saken och la ut mitt gamla på annons och har mest troligt redan fått sålt det :)
Nu står jag ju dock med världens beslutsångest då jag lagt ögonen på deras nya dressyrträns "All In" som släpps i Falsterbo..
SÅ ballt alltså! Dock har jag ju en förkärlek till FC.. Jag får klämma och känna nere i Falsterbo och därefter bestämma mig.. ;)
Vilket tror ni han hade varit snyggast i?!
All In Revolution
Flying Change Revolution
WORD
Du kan inte förlora innan du gett upp, men ibland måste man ge upp för att vinna. Det finns mängder av solskenshistorier om den omöjliga hästen som efter år av träning blommade ut till att bli en stjärna. De historierna vi mer sällan hör om är alla de gånger åren av slit inte leder till något annat än fortsatt hårt slit.. Jag tror att det senare är mer vanligt, men ett mycket tråkigare samtalsämne.
Jag har gett upp och gjort mig av med ett antal hästar genom åren som jag upplevt inte visat tillräcklig talang, intresse eller rent av skrämts av uppgiften. Jag tror att de hästarna är mycket gladare idag.
Det konstiga är hur svårt det kan vara att ge upp, det är konstigt med tanke på det slit som krävs om man ska fortsätta.. Vi vet alla hur ett bra pass kan kompensera för 10 dåliga, hur hoppet tänds när vi anar lite diamantlyster i våran kolbit, känslan av att det går åt rätt håll.
Den känsla som får oss att orka några månader till..
"Om jag tittar mellan fingrarna, dämpar belysningen och kisar,
ja tametusan om den inte är en kopia av Hickstead!!"
Ju längre tid man håller på med den här sporten ju mer inser man hur mycket tid man kastat bort på att satsa på fel individ. En bra häst är en lycklig häst. Lycka är svårt att tvinga fram..
"Om det luktar som en fisk, rör sig som en fisk och ser ut som en fisk...
Ja då är det nog mest troligt en fisk och inget annat"
/Kaptenen, the one and only
Kan ingen typ printa ut denna text och trycka upp i fejset på de ponnymorsor som envisas med att deras unge ska piska runt sin stackars ponny som är uppriktigt missnöjd med sin tilldelade roll som tävlingsmaskin? De fanns på min tid när jag red ponny och de finns nu. VARFÖR utsätta den stackaren som stannar ut sig på var och varannan tävling för en uppgift den klart och tydligt visar att den inte vill delta i? Och varför utsätta er unge för det? "En bra häst är en lycklig häst. Lycka är svårt att tvinga fram.." Sälj brunte som hobbyhäst så den kan få lulla runt i skogen och istället göra saker som den tycker är KUL och köp en ny ponny som faktiskt vill hoppa!
Ni hade gjort både ponny och unge en björntjänst.
Världens finaste gul ♥
Bling-bling-bling-bling....
Kan det vara så att jag äntligen ska få använda mina blingtottar på dressyrbanan?! Jag vet att de tidigare varit helt förbjudna men när jag igår satt och bläddrade bland de nya ändringarna i TR så kom jag över detta ↓
Ändringen är markerad med fet stil:
7.2. Flätning av man och svans samt mönsterrykt på bakdelen är tillåtet. Manens flätor och knoppar får dekoreras/utsmyckas, dock inte med rosetter, blommor eller liknande. Varningsrosett i svansen är inte att betrakta som dekoration utan är tillåtet.
•••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••
Jag personligen tycker att ändringen är lite svårtolkad, knopparna får lov att dekoreras/utsmyckas, men ej med rosetter, blommor eller liknande, vad räknas som "eller liknande"?!?! Man får lov att dekorera/smycka ut, men med vad? Jag tog kontakt med en domare/överdomare från hemmaklubben och frågade om hon visste vad som gällde och fick svaret:
"Mycket bra fråga Malou! Jag tolkar den som att dina strass-tottar är helt ok på dressyrbanan fr o m. 2015.
Jag skall skicka frågan vidare och få ett svar från högre ort så vet både du och jag med säkerhet."
Jag skall skicka frågan vidare och få ett svar från högre ort så vet både du och jag med säkerhet."
HUR ballt hade det inte varit om de är godkända att tävla dressyr med?! Eddie kommer vara sååååå snygg i dem!! Jag kan dock tycka att det är lite löjligt om de inte skulle vara det, det är ju inget som överhuvudtaget på något sätt är prestationshöjande, bara en snygg detalj. Jag lovar att meddela vad jag får för svar från de högre makterna då jag vet att det är flera som undrat!
Théa är också supersnygg i dem!!
2014, året som gått - oktober, november, december
Oktober månad kickade igång med ett sprudlande humör! Hästarna gick skitbra och jag hade en massa roliga saker på g. Eddie började släppa rejält i dressyrarbetet och Théa fortsatte att plocka hem avd. B rosetter! 2 år passerade sedan vi fick plocka bort min fina Lohrischa och denna månaden var det även ett år sedan Théa hade ryttare på sig för allra första gången. Testade även på att hoppträna för Svante Johansson och var supernöjd med både Théas insats och träningen i sig!
Théa startade November månad med vila då hon skadade munnen i transporten påväg hem från tävlingarna i Helsingborg.. Eddie fick ÄNTLIGEN börja hoppa igen!! Jag hade världens längsta och plågsammaste 9,5 veckor ifrån min kärlek.... Vi tränade på som bara den i dressyren, han blev finare och finare och vi startade även vår allra första dressyrtävling med fina lovord från domarna. veckan efter bar det av igen och denna gången fick vi med oss en vinst hem tillsammans med knockout-laget!
December startade med att mitt hjärta behövde läggas in på kliniken över natten då han plötsligt började matvägra och inte drack någonting, så han fick stå på dropp och fick konstaterat magkatarr och fick därefter gå 4 veckor på GastroGard och bytt foder och har efter detta blivit en helt ny häst!! Jag och Phillip åkte ner (upp?! well, först upp sen ner igen..) till deras sommarstuga i Kragerø och hade några icke så somriga dagar i den norska skärgården med god mat, vin och filmmys nerbäddade i soffan med massa kuddar och filtar! Kom hem ett par dagar innan jul, firade tillsammans med familj och släkt och hade det urmysigt med god mat, fina presenter och fantastiskt sällskap! Det är sällan man verkligen är alla tillsammans som man är just över julen. Åkte ut och hjälpte stackars Josse som bröt handleden på julafton och red tills kroppen värkte och avslutade året tillbaka i Norge med min kärlek ♥
2014, året som gått - juli, augusti, september
Juli fick en lugn start, Eddie var fortfarande ordinerad skritt med liiite travinslag och Théa fick en välförtjänt lugn period efter alla nya intryck under förra månaden. FALSTERBO HORSE SHOW, say no more.. Shopping i mitt ♥! Jag och hästarna flyttade ut på Kvarnstena för kickass dressyrtrimm! Théa var inne i en trotsperiod och fick gå på hårdträning medan Eddie fick ju ta det lite lugnare med främst skrittarbete och travinslag. Vädret var helt brutalt varmt och vi varvade ridning med grillkvällar, utflykter och mysiga filmkvällar i boden! I slutet av månaden for jag till Norge en snabbis för att sen komma hem till att ha min moster med familj från Spanien på besök!
Augusti drog igång och det var bara till att masa sig tillbaka till jobbet efter "sommarlovet". Théa var fortfarande lite grinig i ridningen till och från och Eddies pass trappades upp mer och mer. Vi hade sadelutprovare ute och jag blev med dressyrsadel! Hästarna trimmades vidare för Annika och blev bara finare och finare. Eddie var inne på återbesök på kliniken och blev friskförklarad!! Dock med order om att hoppningen fick vänta i 2 månader till, men kunde i övrigt ridas fullt ut! Théa debuterade på den riktiga tävlingsbanan (inte p&j eller KM) och startade för första gången 100cm med ett nedslag som resultat!
← meine sadel!
September startade med kvällstävlingar på klostret där vi bjöd på en 8-fel och en felfri runda i 100cm! Eddie lekte dressyrhäst på heltid och jag tog en weekend i Norge där vi hängde nere i Phillips familjs sommarstuga, underbart väder, massa båtturer och tillochmed bad i havet! När jag kom hem skulle jag testa hoppa vår hovslagares islandshästar och drog en rejäl vurpa och hamnade under en av hästarna med benet vilket ledde till en stukning i fotleden och en rejält svullen fot som var totalt oduglig i en dryg vecka..
2014, året som gått - april, maj, juni
April var en relativt händelserik månad, Théa testade på att hoppa för första gången i hennes liv och Eddie startade sin livs första (& änsålänge enda...) hopptävling och fick rosett för en felfri runda i 90cm! Var med på blåbärshoppning med Loppan, mest för skojs skull och som en förberedelse inför kommande utmaningar! Även för att testa på att hoppa flera hinder i följd vilket var första gången för henne. Vi skuttade obekymrat runt 50 & 60 cm ;) Jag och Lisa bröt vårt samarbete och jag slutade rida Astrid av diverse olika anledningar, tiden räckte tyvärr inte riktigt till.. Är dock djupt tacksam för vår tid tillsammans som var otroligt lärorik! En av de mest speciella hästar jag någonsin suttit på, stenhård i huvudet men en riktig krigare och fighter med världens modigaste lejonhjärta! På KG-träningarna blev hon kallad "Svarta faran", men den allra bästa beskrivningen av henne är nog "en eldsprutande drake med mer åsikter än en ultraradikal feminist" - som Annika mitt i prick beskrev henne ;) Skåne fick fnatt och bjöd på 20+ och strålande sol, jag låg ute och solade och brände mig....
I APRIL!! Hallåååååå
Jag lämnade tonåren bakom mig och fyllde 20 år.
Théa hoppar för första gången ↑ ↓ Eddie's tävlingsdebut
Maj månad startade med att Eddie kändes lite halvkass och efter koll på kliniken så visade det sig att vi återigen var tillbaka på noll... Han hade troligtvis sparkat sig själv i hagen eller liknande och fått en skada på gaffelbandet. Jag själv åkte i samma veva på halsfluss och aftös stomatit vilket ledde till att jag mådde fruktansvärt dåligt, inte kunde äta överhuvudtaget och gick ner 7 kg på 1,5 vecka. Théa började fatta hur kul det är med hoppning och skuttade glatt över vad du än ställde framför henne, vattenmattor, grindar, plank, you name it!
Var ute på en 6,5 h mysig kanottur med mitt hjärta!
Juni var en minst sagt händelserik månad! Théas schema var helt fullproppat med roligheter och Eddie, ja han skrittade... Hoppningen började sitta på riktigt och vi debuterade på tävlingsbanan x2 inom loppet av bara några dagar! Klubbmästerskap i både hoppning och dressyr startade vi, 90 cm & LC:2. Senare även pay and jump där vi nollade båda 90cm rundorna! Firade även midsommar med min favoritperson i hela världen ♥
2014, året som gått - januari, februari, mars
Startade januari med att fira in det nya året i Norge tillsammans med min kärlek ♥ Eddie hade precis kommit igång och börjat hoppträna lite smått på låg höjd och Astrid bodde i mitt stall och trimmades och tävlades för fullt! Vi hade ett tag rejält med snö för att vara Skåne och jag planerade och laddade för fullt inför GHS!
Astrid på tävling i Åstorp!
Februari kickades igång med en photoshoot i snön med hästarna, jag började träna dressyr för Annika vilket är något av det bästa jag har gjort i hela mitt liv i hästväg, utan överdrift! Eddie hoppade klubbtävling för första gången och Astrid seglade över hinder på 145 cm på KG-träningarna! Jag och Eddie blev på allahjärtansdag påkörda och var åter igen tillbaka i skadeträsket... Åkte på bootcamp på Kvarnstena och fick för första gången upp ögonen för dressyren på riktigt efter många timmar i dressyrsadel på superfina hästar!
Mars började med att jag och Gisela shoppade loss på GHS! Astrid debuterade avd. A och placerade sig i sin första start, spenderade mycket tid på Kvarnstena och jag och Astrid debuterade innanför de vita dressyrstaketen! Théa flyttade upp till ÅPK för igångsättning efter höstens inridning och A fortsatte tävlas i både hoppning och dressyr. Eddie hade en relativt kort rehabperiod och började här så smått komma tillbaka på banan och hoppa lite smått och jag tävlade Budda inne på islandshästens dag i Helsingborg där vi placerade oss som 4:a bland ca 40 andra ekipage!
Jobbade även en hel del under årets första månader och var allmänt slutkörd med allting som var på gång med 3 hästar, träningar, tävlingar, jobb och pojkvän på distans...
Kastman testar!
Detta var ju så spännande att jag inte kunde låta bli att testa! Dessutom är det ju en aning simplare än att stå och linda påsar med kylgele som blir hårda i frysen och är tjocka och klumpiga och inte går att lägga direkt imot benet osv osv.... Så det var värt att prova kände jag då det ovan nämnda jag kör med för tillfället är SÅ jobbigt.... At first trodde jag inte att de fungerade som de skulle då det inte kändes kallt över huvud taget, snarare tvärtom, varmt. Men efter lite googlande så insåg jag att det är så det ska vara, för istället för att kyla så ska lindorna dra ut värmen ur benen, vilket förklarar varför det snarare kändes varmt än kallt! Det är värmen som är påväg ut från benen. Startpaketet kostade 399:- och lindorna är bara till att använda om och om och om igen eftersom man lägger dem i respektive återförslutningsbar påse och fyller på med lite "coolant" när det behövs. Jag använder lindorna i förebyggande syfte efter träning och har änsålänge hunnit testa dem två gånger, och de har väl fyllt sin funktion tror jag! Svårt att säga redan, får testa dem några fler gånger (eller kanske på migsjälv?) för att bli helt övertygad. Det är iallafall väldigt nimmt och jag föredrar lätt detta framför att kladda med kyllera, hantera klumpiga kylpåsar som är så kalla att det gör ont att röra dem eller att stå en halv evighet och spola med slangen!
punkt slut.
Finns det något värre än ryttare som ständigt bortförklarar sig och skyller på annat? Det retar gallfeber på mig...
Snälla ni, inse era brister och som Evelina säger, HÅLL KÄFTEN!
tankar & mål 2014
Har nu suttit och producerat tankar hela kvällen tills ögonen gått i kors (detta är obviously ett tidsinställt inlägg, för det är ju faktiskt förmiddag nu). Vad vill jag egentligen göra med mitt liv 2014? Det enda jag änsålänge, på lite drygt två månader har åstadkommit är jobb, men jobb är bra, jobb = pengar och pengar = frihet.
Prio nummer ett är faktiskt att:
- Ta körkort! Och detta SKA vara gjort innan sommaren, det har jag bestämt mig för. Innan har jag varit lite lat och tänkt "äh men mamma kör alltid, jag behöver inte ta körkort nu", men så skönt det hade varit med friheten att bara kunna köra iväg när man vill, oberoende av andra! (förutsatt att jag får låna bilen ;) skaffa bil blir väl prio 2 då hahah..)
- Hitta ett fast jobb så jag vet att jag är 100% säker att få en fast inkomst varje månad, just nu går jag ju bara som vikarie, även om jag jobbar ganska så mycket! Men jag kan ju aldrig veta, nästa månad kanske de inte behöver vik överhuvudtaget och då står jag där utan pengar! ev. börja plugga kanske? Usch jag som hatar att plugga.. men vill jag göra något vettigt med mitt liv är det väl bara till att bita i det sura äpplet.
- Eddie ska börja komma ut och tävla! Hur länge har jag inte längtat efter det liksom? Dock ska han först få åka ut på pay and jumps och därefter får han gå en del avd. B tills han är säker på sin sak, trots att han i år får lov att tävla avd. A om han är kvalad till klassen!
- Astrid ska ut och hoppa avd. A! Främst 100 och 110-klasser med bra, säkra rundor och gärna lite placeringar! Sen beroende på hur hon känns kanske vi går upp och känner lite på 120 cm till sommaren? Vi får se om vi är redo för det, annars skjuter vi på det till hösten! Tror iallafall att det kan vara bra att komma upp och känna lite på det innan utesäsongen är slut, har en känsla av att Astrid funkar bättre på större ytor!
- Théa ska utbildas vidare! Nu när paddocken snart är fri ska vi köra igång henne också. Sen ska hon väl få komma igång och träna och ut och hoppa lite pay and jump's och så när hon är redo! Ska bli spännande att se vad hon kommer att prestera detta året!
- Boende då? Jag är snart 20 år gammal, jag är egentligen SÅHÄÄÄR sugen på att flytta hemifrån och klara mig på egen hand! men å andra sidan så trivs jag så bra på mitt lilla rum i ett hus där jag alltid har mat på bordet utan att behöva lyfta ett finger.. OCH jag kommer aldrig kunna starta upp och flytta både mig och häst hemifrån och betala både lägenhetshyra och stallplats och foder och försäkringar och träningar osv. med den troligtvis inte så feta lönen som jag antagligen kommer att få från mitt till en början inte så glamorösa jobb.. Alternativet är ju att flytta till ett ställe i närheten och ha kvar Eddie på nuvarande anläggning, men det enda stället jag kan tänka mig att flytta till i dessa trakterna är Ängelholm, och där är det inte lätt att få lägenhet ska jag tala om.. Vad jag har hört iallafall.
Sen ska jag säga er, det är egentligen här som hjärnan snurrar på högvarv och man kan nästan känna lukten av brända hjärnceller, kärlek. Phillip, min fina pojkvän som jag har 20 minuters bilresa till och/eller 6,5 timmes bussresa, beroende på om han är "hemma" eller hemma... Pluggar i Ljungbyhed och bor i Oslo. DET ÄR JU FÖRFAN INTE ENS SAMMA LAND! ååååh, jag vet inte var jag ska bli av. Till sommaren tar han examen och är färdigutbildad pilot, men vad händer sen? Han får jobb och flyttar hem till norge? Han kanske får jobb i sverige, kanske danmark, spanien? I don't know.. Och jag är rädd, jag hatar att inte veta vad som kommer att hända. Det är ju ändå ett par månader kvar så vi får se vad som händer, det löser sig nog med tiden. Men jag kan ändå inte rå för att tankarna snurrar kring just detta, ofta. Jag tror ni hade kännt samma sak i min situation, am i right?
Aae nu ska jag inte grilla hjärnceller längre utan jag går och lägger mig. Och förresten, god förmiddag!
"även om det så bara är ett leende"
Jag har ingen aning om hur jag egentligen ska börja det här inlägget, jag har ingen direkt plan utan jag bara börjar skriva och sen så får vi se vart det leder och hur mycket det flyter iväg eller inte flyter iväg ut på andra banor.
Igår var en allmänt bitter dag, jag var på lite småretat humör och satte upp en fasad, även om jag höll humöret uppe så skulle jag egentligen bara vilja bädda ner mig i sängen och titta på en sorglig Nicholas Sparks-film med en fet godispåse. Hela den sinnesstämningen ändrades sekunden jag klev in i ridhuset för att rida ett pass med Eddie. I porten mötte vi en kvinna till häst och en äldre man till fots, jag hinner bara komma innanför portarna innan han utbrister "Gud vilken vacker häst du har", och där, just i det ögonblicket var all bitterhet som bortblåst.
Det jag försöker säga är hur små ord eller gester kan förändra ens humör på två sekunder. Det var liksom ingen stor grej, jag personligen tycker ju att min häst är finast i världen (vem tycker inte det om sin häst liksom?!) men just att höra någon för mig totalt främmande människa säga det när jag i den stunden inte var på världens gladaste humör fick verkligen det att vända. Det spelar nästan ingen roll vilken situation det gäller eller vilket humör man är på, även om det så bara är ett leende från personen i kassan när man är och shoppar, ett simpelt hej från en person man möter eller ett gulligt sms från en bra vän eller en person man tycker om gör vardagen så himla mycket bättre.
Så för guds skull, glöm inte bort dessa saker, visa er uppskattning, var trevlig och tala om för personer om du tycker deras nya tröja eller nya frisyr eller vad det nu är, är fin. Det gör så mycket bara att veta att någon lägger märke till det. Tycker ni att någon har lagt upp ett fint foto i ett blogginlägg eller på facebook, släng iväg en kommentar och tala om det för dem! det tar ca 5 sekunder att skriva ner några snälla ord i en kommentar och posta iväg det, 5 sekunder för att få mottagaren av kommentaren att må bra inombords och bli glad för det du skrivit. Det lilla är stort!
Så snälla ni glöm inte bort detta, det gör skillnad!!
Min vackra häst ♥
well said, Blomqvist
"Alltså, andra sportar i svettiga t-shirts eller softa hood-tröjor direkt från skabb och trashfabriken (haha). Vi sportar i kavajer för flera tusen. Aldrig någonsin vill jag välja bort de stiliga kavajerna, men shit vad gammeldags och opraktiskt."
HAHAHA, detta var nog bland det mest klockrena jag har läst på länge!
Ridsporten ÄR en överklassport, det ska vara tjusiga kavajer, kritvita ridbyxor och slimmade stövlar som man egentligen bara vill slita i tusen delar efter köttsåren man får i såsom knäveck som hälsenor efter att ha gått banan, men vem sa att det skulle vara praktiskt? självklart finns det andra sporter som också innefattar dyra, tjusiga kläder vid tävling, men hur svettig blir man egentligen på en skala 1-10 efter en runda golf i jämförelse med två klasser på en hoppbana?
Och hur skönt det än skulle vara, HUR FAN hade det sett ut om vi kommit på tävlingsbanan iklädda joggingskor och en oversize-hoodie?! Nej, länge leve tävlingskavajen! Hur skruvat det än är.
- Här har jag precis varit inne på banan och svettats i min 4000:- kavaj, var är logiken i det?!
Nog för att jag gärna har snygga märkesgrejer inom ridningen, för det har jag gärna! Och ja, jag är lite märkesbög. Jag har hellre ett par ridbyxor från Animo än ett par från Ullared, jag har hellre en tröja från Kingsland än en tröja från Hööks, men det är ingenting som säger att det är dåligt eller fel, det är bara vad jag tycker. For your notice så har jag alla delarna, brallor från både animo och ullared och tröjor från både KL och hööks, så det är inte så att jag ratar dem totalt, jag bara föredrar det ena före det andra.
Vill jag slösa alla mina pengar på att ha fina märkesgrejer till mig och min häst, fine! Men det är också där gränsen går. Jag har inte en massa märkeskläder till vardags, jag handlar gärna på H&M, Gina Tricot BikBok osv. Jag känner inte samma behov av att ha märkesgrejer i vardagen som jag gör i stallet. Jag har sträckt mig till att en gång köpa ett par G-Star jeans för 900 kr på rea, det sved. Hittar jag dock ett par Kingslandbyxor nedsatta till 1200:- tvekar jag inte en sekund... ;)
Nej men ni hänger med, jag väljer var jag vill lägga mina pengar och det är (för det mesta) på hästrelaterade saker, nuff said.
Evelinas inlägg hittar ni HÄR
ang. föregående inlägg
Förstår precis hur ni menar :) Detta är endast en "översikt" över möjliga tävlingar som vi skulle kunna åka på i höst/vinter! Ser nu när jag läser igenom inlägget själv att det lätt går att misstolka med tanke på hur jag skrev det, dumt av mig! Den enda tävlingen som jag nästan är 100% säker på att vi kommer starta är Julahoppningarna på hemmaklubben i slutet på november :) Listan är mer för att jag ska ha koll på möjliga tävlingar i närheten och ev. åka ut på någon av dem om allting känns bra!
Jag ska ta det lugnt och vara rädd om min häst och inte pressa fram honom genom en massa tävlingar bara för att jag vill tävla, han ska hålla i många år framöver! :)
små irritationsmoment..
- Jag totalt avskyr när någon sätter nosremmen på "fel håll" (enligt mig är det fel håll..). Alltså så att den lösa flärpen pekar uppåt och inte neråt, den ska vara neråt, punkt!
- Kragen på kavajer, finns det något värre än ryttare på tävling som inte "drar upp" kragen ovanför säkerhetsvästen?! Tycker det är sååå fult att låta kragen vara kvar under västen, det förstör helhetsintrycket..
- När människor höjer ojämnt, alltså att hindret är högre i ena änden och lägre på andra.. Tex på framhoppningar eller träningar.
- Människor som konstant smackar på sina hästar.. Det är nästan mer irriterande än en skiva som hackat fast! Dessutom tycker jag att det är egoistiskt, tänk på de som sitter på överladdade ponnyer/hästar och försöker övertala dem att det faktiskt inte är åt dem smackningarna är riktade! (ja jag säger det av egna erfarenheter från ponnytiden, det finns inget jobbigare än att sitta på en pigg ponny på samma framridning som en person som ordbajsar smackningar 50 gånger i minuten..)
- Omatchande hinder! Om jag så bara ska hoppa hemma så föredrar jag att ha matchande bommar, inte blanda ihop bommar från 5 olika hinder och sätta mellan två och samma hinderstöd.
- Människor som tar lång tid på sig att starta sina rundor på träningar... Om tränaren säger "galoppera igång sålänge så du är redo att starta när pågående ekipage hoppat färdigt", så betyder det galoppera igång så du är redo att starta när den andra gått "i mål" så att träningen kan rulla på och vi slipper långa pauser, inte vänta med att galoppera igång tills föregående ryttare ridit klart, ta sen den tiden du behöver för att komma igång, slösa på alla andras tid och sen starta din runda! Åååh dubbelsuck
Har ni några speciella grejer som ni går och irriterar er på? Eller det är bara jag kanske ;) Tvek..
på tal om avel..
När jag surfade runt och letade info om Fabriano hittade jag en hingst med minst sagt ovanlig färg/teckning. Jag har nog aldrig sett liknande! Acorado II hette han, riktigt häftigt utseende!
Sökte på lite mer om det hela och hittade att det är ett såkallat "blood mark", det kan visa sig nästan varstans på kroppen, jag har dock ingen aning om hur det uppstår.. Tror det kan liknas med eldsmärken på människor. Men jag tyckte iallafall att det var riktigt häftigt när de har det i huvudet, iallafall på skimmlar som på Acorado ovan och hästen på den första bilden nedan. Det ser nästan ut som de har brun bläs!
Eddie är väldigt "normal" i guess ;) mörkbrun med stjärn och en liten vit strumpa på vänster fram och pyttelite vitt på ballen på vänster bak. Men sen har han en liten liten vit fläck på halsen som bara har dykt upp från ingenstans, jag har verkligen no idea var den kommer ifrån för han har inte haft ett sår där eller något som har gjort så att pigmenten har dött, utan en dag så var den bara där. Var inne och läste lite och kom fram till att det kanske kunde vara "birdcatching spots", det är vita fläckar som helt plötsligt bara dyker upp, de kan även försvinna eller förflytta sig till andra ställen på kroppen tydligen, någon som vet något om det?
bloggsvacka
Uuuääää vad det är tråkigt att blogga just nu!! Jag har ingen som helst motivation för tillfället och har seriöst tänkt på att lägga ner bloggen.. Men samtidigt så vill jag ha någonstans att kunna publicera mina bilder och filmer och det är mycket lättare att följa utvecklingen genom en organiserad blogg än i en massa kaotiska mappar på datorn, och det är ju faktiskt roligt ibland. Men jag hatar pressen att behöva leverera bra inlägg dag ut och dag in utan att få någon respons. Ja jag menar er, statistiken ligger högt som vanligt och stadig är den också, inga höga toppar eller dippar utan vi ligger på ett jämnt läsarantal varje dag, det jag tycker är tråkigt är att det är så få kommentarer, med så många läsare borde det väl inte vara allt för avancerat att kommentera lite mer än vad ni gör? När man som jag nu är i en svacka och tycker att det ibland är pest att gå in och skriva men gör det ändå, för er skull, och sen inte får någon som helst respons på det hela, då känns det ganska ruttet kan jag tala om.
Vi får se vad som händer med bloggen. Ta bort eller inte ta bort, ta bort/inte ta bort?!
Gaah jag vet inte, we'll see...
/bitter tjej
"hur tror du att ditt liv ser ut om ett år?"
Ja, hejhopp här är vi idag! Den 4 augusti 2013, jag är 19 år gammal, tog studenten för drygt 1,5 månad sen och har sedan dess hunnit vara utomlands två gånger, jag har en supertrevlig unghäst som jag håller på att utbilda och livet rullar på ganska bra måste jag medge. Att mitt liv skulle se ut just såhär hade jag inte en aning om för ett år sedan då mitt liv såg totalt annorlunda ut. Vi tar en liten titt bak i arkivet för att se hur det såg ut då!
4 augusti 2012.
"Gick upp tidigt idag och följde med Josse på hennes tävlingsdebut med Bollen, duktiga var de och nollade i 90 cm! Därefter fika och OS-tittande hemma hos henne innan mamma kom och hämtade mig och vi körde upp till stallet och fixade där, var även ute och gick en runda med Bambi på kanske lite mer än en halvtimme. Nu sitter jag och väntar på Madde som ska rida Spottis idag, hon ska även hoppa henne på pay and jumpen på klubben på måndag! :D"
Ja, vad ska man säga?
Jag hade sommarlov, skulle snart börja mitt tredje år på gymnasiet, jag hade två hästar, ingen av dem är dock hästen jag äger idag, vilket jag aldrig skulle tro.. Min älskade lilla ponny Spirit och fina fina Lohrischa (Bambi). När jag tänkte på hur mitt liv skulle se ut om ett år då så var det ganska säkert att jag bara skulle ha en häst då Spottis planerades att säljas till vintern, för Lohrischa som för tillfället var skadad och endast promenerades för hand var planerna att hon skulle vara frisk och fullt igång, dock blir ju inte allting alltid som man planerat och olyckor kan man ju aldrig förutspå.. fina rödluvan ♥
Dock har ordspråket "everything happens for a reason" fått en helt annan mening för mig efter alla tråkigheter, för trots att Bambi var hur go som helst så klickar jag mycket bättre med Eddie än vad jag gjorde med henne. Och trots allt som jag har fått gå igenom så är jag fruktansvärt nöjd med min situation och hur mitt liv ser ut idag, ett år senare!
- Madde och Spottis på översta bilden från ridpasset den 4/8 2012 och understa bilden är på promenaden med L.
suck..
Hrm.. Aldrig hört ordet säkerhetstänk?
Tekniskt sett så hade varken hingstkedjan, longerlinan eller spöt behövts, men med unghästar så gäller det att alltid ligga steget föra om i fall att något skulle hända. Jag var förberedd på att han skulle vara helt sjövild vilket han var när vi var på Kvarnstena, då hade han noll respekt när man hade honom på marken (dock ej vid ridning). Han var helt stirrig och gick bokstavligt talat över en! Det är anledningen till alla dessa hjälpmedel, vi låg helt enkelt ett steg före då vi vet hur han kan bli, kedjan för att ha mer kontroll, linan om han kastar sig och spöet för tillrättavisning ifall han skulle bli för närgången.
Om ni tittar lite noggrannare på bilden, ser hästen stirrig ut? ser det ut på Josses ansiktsuttryck och kroppsspråk som att han är jobbig? ser det ut som att hon måste ha spänd lina för att ha kontroll? Nej, nej och återigen nej. Hästen är lugn, Josse är avslappnad och linan är slapp. Men man ska ju alltid ligga steget före och vara på den säkra sidan!
