Idag är det exakt 365 dagar sedan jag satt med rinnande tårar och skrev detta inlägget.
17 oktober 2013, idag är det exakt ett år sedan jag mötte mitt fina fuxsto hoppandes på tre ben i hagen, exakt ett år sedan vi åkte in till djursjukhuset i Helsingborg och fick beskedet vi inte ville ha, exakt ett år sedan jag fick se min vackra Lohrischa för sista gången...
Tiden går så sinnessjukt fort och jag minns allting som om det vore igår, det gör ont i hela kroppen att bara tänka på allt som hände. Vi fick alldeles för lite tid tillsammans, fina rödluvan, endast 4 år och hade hela livet framför sig..
"don't you worry, don't you worry child, see heavens got a plan for you"
Med gråten i halsen och tårarna rinnandes ner för kinderna ska jag försöka få fram vad som har hänt idag, även om jag helst bara skulle vilja stänga ner allt som finns runt omkring mig och krypa ner under täcket och försvinna.
Jag har inte längre två hästar, bara en.
Var iväg och red Dolly efter skolan och hade precis hunnit rida klart, då fick jag ett samtal från mamma som var iväg på citygross och handlade, hon hade fått ett samtal av Eva i stallet och sa att jag skulle skynda mig så mycket jag kunde till Gråmanstorp då Bambi och Diddi rivit staketet mellan varandra och stod i varandras hagar, de hade inte slagits och båda hästarna står på benen och betar lugnt i varandras hagar fick jag också förklarat för mig. Jag hann inte mer än att lägga på luren innan det ringer igen och denna gången låter mamma helt hysterisk och berättar att Eva nu säger att hon har hittat ett sår på Bambis ben och hon vill inte ta stöd på det. Till Gråmanstorp kom jag och då hade mamma och Carina kommit bara några minuter innan mig, jag sprang ut i hagen och möttes av en häst som kom hoppandes på tre ben. Vi lyckades få in henne i stallet och Helene (vår veterinär) kom och tittade på såret och sa att vi skulle åka in till djursjukhuset direkt då det inte såg så bra ut..
Ni som är känsliga bör INTE titta på bilden nedan...
Petra kom med sin transport och var snäll och körde oss in till djursjukhuset då mamma var så skakis att hon inte ville köra. Väl där inne så var det inga goda nyheter vi fick.. Det var ett riktigt djupt, läskigt sår hon hade fått av att hon troligtvis har fastnat eller trasslat in sig i en av trådarna när de rivit ner staketet, när veterinären inne på djursjukhuset skulle rengöra det och känna så fick hon in i princip hela fingret i såret. Hon hade även fått ett stort hål på ledkapseln så det läckte ut en massa ledvätska (det bubbliga ni ser på bilden) och slitit av en sena... Detta hade gått att operera men det hade krävts två st stora operationer som hade kostat över 80 000:- per operation (försäkringen tar ju såklart en del, men inte ens i närheten av allt), månadevis med boxvila och min häst hatar att stå på box.. och det var inte säkert att hon skulle bli bra efter operationerna ändå.. Och pga hennes tidigare skada som inte vill bli bra så tyckte både veterinärerna och Katja (som vi hade telefonkontakt med) att det nog var bäst för henne att få somna in. Pga hennes tillstånd så skedde det även samma dag, på plats.
Sista bilden som togs på oss, detta är precis innan
de leder iväg henne och jag ser henne för sista gången..
Även om jag inte fick äga henne länge så fäster man sig ändå så otroligt snabbt vid dessa underbara djur. Detta känns rent ut sagt förjävligt, att ett så ungt liv ska gå till spillo, hon hade hela livet framför sig och jag trodde verkligen att hon skulle kunna bli något bra! Men livet är orättvist och det är så lätt att olyckan är framme. Jag tackar iallafall för tiden vi hade tillsammans, min fina fina Bambi.
Hon galopperar nu på de evigt gröna ängarna i Trappalanda.
"always together, never apart, maybe in distance, but never at heart"
Idag har jag spenderat mestadelen av dagen i stallet, Lohrischa kom galopperandes till mig i hagen när jag kallade på henne som vanligt, jag tog in henne och ställde mig och borstade henne och fixade inför vårt ridpass som vanligt, jag skulle kratsa hennes hovar, inte som vanligt. Jag märkte redan innan att något var fel då hon var bråkig och inte ville backa eller flytta sig åt sidan i stallgången när jag bad henne, men bekräftelsen kom när jag skulle lyfta upp och kratsa hoven på hennes högra bakben, hon kunde inte böja sitt ben.
Paniken som uppstod där kan ni ju bara föreställa er, helt plöttsligt så small det till i benet och hon drog snabbt upp det för att sen ställa tillbaka det i det raka, orörliga läget igen. Jag brast i tårar och mamma ringde Petra som snabbt fick komma och kolla på det och sen for hon ner till Kattis (veterinären som vi har turen att deras klinik ligger precis intill ÅPK) och pratade med henne, sålänge var jag ute och gick med Bambi på gårdsplanen. Vi ringde även och pratade med Katja.
Det blev bättre när hon fick röra på sig och det visade sig bara imellanåt att benet hängde upp sig när hon gick, dock så knäckte det till och gav vika varje gång hon stod still och övergick till skritt och backa kan hon fortfarande inte göra för då kan hon inte böja benet utan det är helt fast i rakt läge. Det blev sedan konstaterat att hon lider av patellaluxation, också kallat patellaupphakningar. Det innebär att det inre ligamentbandet hakar fast i ett benutskott på lårbenet och gör att hästens patella (knäskålen) låser sig och de kan inte böja sitt ben.
Detta är dock väldigt vanligt på unga hästar som inte har så mycket muskler, och det har ju inte L då hon inte får arbetas särskilt hårt pga den andra skadan.. Så vi är i ett riktigt dödläge nu då hon inte får arbeta för mycket pga skadan i bogen och hon måste arbeta mycket för att bygga upp muskelmassa för att bli av med denna skadan. Hon skulle iallafall fortsätta ridas så vi får jobba på i denna långsamma takt och fortsätta bygga muskler sakta men säkert på rakt spår i låga gångarter och helt enkelt försöka vänta ut dessa tråkigheter..
Dagens håltimmar i skolan spenderades i stallet då tandläkaren precis var här och kollade Lohrischas tänder, allting såg fint ut vilket såklart är jätteskönt! Mindre skönt är att jag hittade en avtrampad sko i hagen.. Får ringa Petra och se om hon kan slå på den så fort som möjligt! Åkte tillbaka till skolan och hade 1,5 lektion, åkte till stallet igen,var ute och gick en runda i regnet med Nellie när hon skrittade Diddi, städade lite i huset här hemma, tittade på x-factor och ja, ungefär så har min dag sett ut.
Morgondagen bjuder på morgonjour i stallet, vara hästskötare till Nellie på tävling och förberedelser för min egen tävling på söndag. Tills vidare så bjuder jag på en mycket charmig bild på en för stunden mindre charmig (väldigt groggy) häst!
Hon var en satans bestämd liten dam som visste precis vad hon ville och hur hon ville ha det, hon var stark i huvudet och psyket och det var inte mycket som bekom henne.
- Busig häst resulterade i en muskelskada..
Den 6 juli, dagen efter att jag fått hem henne drog hon på sig vad vi tror var en muskelskada i bogen. Vilket ledde till att hon fick bli stående de första två månaderna i min ägo. Först trodde vi det satt i benet men kunde utesluta det efter att ha bedövat precis allt som går att bedöva i en hästs ben utan resultat. Jag fick konstaterat från min veterinär & kiropraktor att hon skulle ridas ändå så att hon skulle bli jämn i sina muskler då det kunde sitta där, så den 23 augusti satt jag för första gången upp på hennes rygg igen sedan provridningen!
- 23 augusti, första gången jag satt på hennes rygg igen.
Detta var en tuff häst som jag tror hade kunnat gå långt då hon var totalt orädd och väldigt säker på sig själv för att bara vara 4 år gammal. När jag köpte henne så var hon väldigt grön i sin utbildning, hon var så att säga inriden, men inte mer än så, hon var fortfarande väldigt "bebis" och vinglig och kunde inga rörelser eller så. Hon var även bara hoppad under ryttare enstaka gånger och tyvärr fick jag själv aldrig chansen att prova då vi efter en tragisk olycka i hagen blev tvugna att plocka bort henne... Ni kan läsa mer om olyckanHÄR.
Lohrischa viskade i mitt öra igår om lite grejer som hon skulle vilja ha, hon har faktiskt rätt bra smak måste jag säga! Tyvärr är ju inte jag gjord av pengar, om så vore fallet så hade jag köpt allting rakt av!
Hon sa att hon gärna skulle vilja ha nya benskydd då någon berättade för henne att Veredusen satt mycket skönare och bättre än hennes pro-skydd.. Så hon skulle bestämt ha ett par Carbon gel fram och young jump bak, inget annat!
Sen sa hon att hon även ville ha ett par nya boots då det inte var särskilt skönt att trampa på sig själv. (hon hade gjort ett balltramp igår, som tur var så var det bara ytligt...) Och med hennes stora steg så har jag en känsla av att detta inte var första gången hon kommer trampa sig.. Hon ville även specifikt ha ett par från Eskadron med fårskinnsludd så hon inte får skav i karlederna av bootsen som Spottis berättade för henne att hon fick en gång!
Hon ville även ha en egen sadel, hon ville inte att jag skulle behöva ha besväret att asa Spottis sadel fram och tillbaka mellan stallen när jag ska rida. Sen om S blir såld också så har hon ju ingen sadel alls! Och hon sa att hon tycker det är roligt att bli riden så hon ville inte behöva ha en längre viloperiod för att hon inte har någon egen sadel... Hon sa även att hon visste om att jag letade efter ny sadel till henne då hon fick prova flera olika när Katja var här senaste! Hon tyckte väldigt mycket om Prestige Arezzo (över) som hon hade på provridningen, men matte är tyvärr inte gjord av pengar.. Hon kunde även tänka sig en Prestige Versailles eller en Prestige Roma (under)! Men en Equipe sadel hade hon heller inte tackat nej till säger hon..
Dock inte i brunt (tyvärr, bli för kluddigt till min svarta utrustning+blå kavaj...) utan i svart!
Sen ville hon även ha en magplatta från HV Polo sa hon... även den i svart.
På täckesfronten berättade hon att hon ville ha ett Rambo Newmarket fleecetäcke, hon ville även ha fleeceländtäcket och transportskydden från samma kollektion.. så hon är snygg och välmatchad när hon åker iväg!
Hon var även sugen på detta tjocka mysiga från Schockemöhle!
När det gäller schabrak så var hon inte lika ha-galen som hon brukar vara utan hon berättade faktiskt bara två för mig (hon brukar vilja ha alla annars.....). Det var detta översta bruna från Christina Sport och sen det understa från Eskadron!
Nu äntligen har jag fått tid till att sätta mig vid datorn, idag har det inte varit en lugn stund och jag har inte ens hunnit med att äta. Så alldeles strax ska jag sätta mig ner och äta dagens första mål, haha! Men först tänkte jag berätta för er hur det har gått idag.
Vi började med att bedöva ärtbenet som sitter på baksidan av hästens carpus (framknät), väntade och lät det verka och sen gick vi ut och longerade, ingen skillnad. Alltså kan det inte sitta i benet eftersom vi nu har bedövat på alla de ställen som går att bedöva på.. Så Katja testade att behandla henne igen (andra behandlingen) med kiropraktik och sen gick vi ut i ridhuset och longerade, och hon svarade kanonbra på det och haltade inte!!
Då blev det konstaterat att det troligtvis sitter i halsen eller bogen eftersom det blev bättre med bahandling, så nu kommer Katja ut om några veckor igen och behandlar henne och så hoppas vi på att det bara går framåt! Det är så skönt att det är påväg på rätt håll nu, och det bästa av allt är att jag får börja skritta uppsuttet!!! Jag ska äntligen få sitta på min häst igen :D
Tidigare idag när vi var uppe och skulle ta in och natta Lohrischa så kunde jag inte låta bli att gå ut och longera henne en stund, bara för att se lite var vi ligger liksom. Och vet ni vad?
HON HALTADE INTE!
Åh helt sjukt vilken lättnad det var. Det är ju ingen som hellst garanti på att hon är bra, men det är ju troligtvis ett tecken på att det går åt rätt håll iallafall. Återbesök på djursjukhuset på måndag, hoppas på bra nyheter!
jag har köpt en hopphäst - som jag själv aldrig har hoppat.
Ja, ni hörde rätt. Jag har aldrig hoppat Lohrischa.
Nu tycker ni väl säkert att jag är korkad, dum i huvudet etc. som köper en häst som jag ska ha till hoppning men jag har själv aldrig hoppat den. Ja så är kanske fallet, detta kanske går rätt åt h*elvete, jag vet inte.
Detta är en CHANSNING jag har gjort, jag har sett på filmer och hästen kan verkligen hoppa! Kan den hoppa med mig? Passar vi tillsammans? Det återstår att se.
När jag var och provred henne så hade ägaren skadat sin nacke ganska illa och fick inte lov att rida så Bambi hade stått i någon vecka när vi kom och hade därför väääldigt dålig kondition, hon orkade knappt ett helt ridpass. Och då bestämde vi oss för att inte hoppa då hon ändå inte hade visat sig från det bättre eftersom hon var så trött.
Jag hoppas innerligt att hon blir bra snart för jag längtar efter att få sitta på hennes rygg igen och komma igång och bygga muskler och äntligen få testa hoppa henne!
Idag var min stora lilla häst mycket duktig! Hon stod ut med en helkropps-frisering utan några som helst protester. (; haha, framsteg! Fick inte ens komma i närheten av öronen med saxen innan och så fort du försökte klippa hovskägget lyfte hon konstant på benen och tvärvägrade stå still.. MEN IDAG! Idag stod hon helt blixtstilla när jag både klippte hovskägg, manen och öronhåret!! Så nu ser hon inte ut som en liten trollunge längre (; hihi!
Bambi är fortfarande halt, och vi vet inte anledningen.
Idag bedövade vi henne på diverse ställen på benet för att hitta anledningen till hältan, vi började med kotleden - fortfarande halt, alltså sitter det inte där. Bedövning i kotan - fortfarande halt. Bedövning i knäleden - fortfarande halt. Bedövning i gaffelbandet - fortfarande halt och till sist bedövning av hovleden - men fortfarande halt.. Vi har varit på djursjukhuset från kl 10-4, ca 6 timmar, vi fick dirigeringar om att hon ska stå på box, gå ute i minihage och ut och gå några gånger om dagen, därefter ska vi komma tillbaka till djursjukhuset om 2 veckor och fortsätta utredningen och försöka hitta en anledning.
Vi får hoppas att de kommer fram till något så att min bebis kan bli bra, detta är så tråkigt..
Lohrischa var bokstavligt talat helt sjövild när vi släppte ut henne i hagen imorse, jäklar var hon raceade! Det är stora märken i hagen efter hennes slidestops (kanske borde bli westernhäst?) och klanten har lyckats sparka upp ett sår på insidan av bakbenet när hon brallade omkring.. Inget stort så det är ingen fara men ska hon fortsätta vara såhär vild så kan det gå illa, haha!
Så nu fram tills hon har lugnat ner sig så får hon faktiskt gå med skydd i hagen, av rena säkerhetsskäl. Tycker egentligen att hästarna ska få vara så fria och naturliga som möjligt när de är i hagen, men man vill ju inte heller ha några tråkiga skador pga att hon inte riktigt vet var hon placerar benen när hon springer omkring, så just nu får det vara såhär. Vi får hoppas att hon lugnar ner sig snart så hon kan gå utan!
Lohrischa stod som ett ljus hela långa vägen hem, hon stod nästan och halvsov den sista biten.. haha! Det är rätt skönt att ha trailercam såhär i början så man ser hur de reagerar när de står i transporten, men det var ju inga som helst problem! Mycket snäll och okomplicerad häst detta! :)
Jag kan också meddela att hon blev helt överväldigad när hon fick komma ut i sin stora gräshage! Ska hon göra sådär när man rider också så vill inte jag sitta på.. haha! Fler bilder kommer senare! :D