Detta var nog den bästa beskrivningen av Astrid jag någonsin kommit över, HAHA!

Citerat av Annika Forsén, aka. Kvarnstenas ägare & min tränare, som stått med oss ute i ridhuset på kvarnstena tills klockan slagit över midnatt och Astrid har gått ett 2,5 timmes pass innehållande enbart dampryck och väldigt starka åsikter. Hennes hjärna och vilja är hårdare än diamant (Ï googled it, diamant är tydligen det hårdaste materialet i världen..) och är inte Astrid på humör, ja då jävlar får man jobba och det blir troligvis inget ridpass som slutar i glädjetårar. MEN det är också därför hon är så satans rolig att rida!! För när man väl får igenom det man vill och allt klickar, ja det är en merit som förtjänar ett Nobelpris!

 

PS: Haha! Såg din video där Astrid på tävling, utan att blinka, hoppar runt bland en massa hinder, växtlighet och funktionärer. VARFÖR blir samma häst då livrädd för ett domarbord...?" - Annika

Nu när man har börjat komma in i det så är det faktiskt KUL! Innan har jag tänkt lite som jag tror att de flesta som egentligen inte riktigt vet vad det handlar om gör: man rider bara förutbestämda vägar och sen är det inte riktigt mer med det.

Självklart vet jag att det är en jävla massa jobb bakom det, men aldrig riktigt förstått HUR mycket. Så har iallafall jag tänkt under alla år (för jag är så jävla gammal.. ;)). Jag har aldrig haft en ponny som jag har kunnat rida dressyr med på riktigt, ja ni som har varit med här på bloggen sen jag hade Spirit förstår nog vad jag menar... Men nu när jag får denna hjälpen och verkligen kan börja rida riktig dressyr, både på "mina" egna hästar och även chansen att rida Annikas hästar så har det liksom gått upp ett ljus för mig. Jag menar, jag känner mig som en nybörjare när jag sitter upp på Amira, som gått höga klasser i dressyr och kan alla skolorna och lyssnar på minsta lilla förändring. For example: Jag travade omkring och helt plötsligt börjar Amira istället gå över till passage utan att jag medvetet har bett henne om det. "Ja men då spände du väl din vänstra skinka" eller något i den stilen, alltså hahah whaaaaat

Det är så jäkla mycket teknik som ligger bakom detdär som ser så himla enkelt ut.

 

Innerst inne tror jag faktiskt det finns en liten dressyrryttare i mig, jag menar, det måste det ju finnas? så jävla petig som jag är med precis allting ;) "åh nej nosgrimman sitter en millimeter snett", "hm, den ena lindan går liiiite längre upp än den andra.. *lindar om*", "fan också, schabraket har kasat bak en cm..", "KATASTROF! en rem på tränset har hoppat ur sin stropp och fladdrar omkring!!!", ja, you get it? Och som Annika sa: Gud måste ha gett mig dessa långa benen av en anledning ;) hahah! Nej men, hoppningen ligger fortfarande på en ohotad första plats! Men dressyren har stigit i mina ögon, det måste jag erkänna!