Hallå bloggisen!

Hur har allting gått de senaste dagarna? Jag har levt loppan och njuter just nu i fulla drag av vardagen! Det enda som fattas är såklart att min prins hade varit frisk och i full gång, då hade nog allt varit perfekt. Katja var här häromdagen och kollade och behandlade båda hästarna, hon tyckte att Eddie var sååååå fin i kroppen just nu och det var inte mycket som behövde korrigeras. Théa hade fått någon slags bäckenrotation som jag såklart inte kan komma ihåg namnet på, inget allvarligt alls och i övrigt var hon jättefin i kroppen! Men det var skönt att få svar på varför hon är så svår i ena varvet. Katja kommer på torsdag igen och behandlar och sen ska förhoppningsvis det lilla problemet vara ur vägen!

 

Vad har hänt dessa dagarna jag har varit frånvarande då? Har varit ute på en supermysig kanottur på 6,5 timme tillsammans med mitt hjärta, Nellie och Andreas! Har spenderat nästan all tid ute i Ljungbyhed tillsammans med Phillip och har varit en trip på stranden med mina fina tjejer där vi käkade pizza och hade det supermysigt. Kvalitétstid deluxe!

 

Jag är så sinnessjukt omotiverad till bloggen just nu så det finns inte, omotiverad är inte ens tillräckligt för att beskriva the feeling, det är mer: "oj shit jag har ju en blogg också, aja whatever.." Så uppdateringen är lite hej-kom-och-hjälp-mig men ärligt talat så kunde jag inte bry mig mer, tyvärr... Jag kommer uppdatera när jag känner att jag har tid och lust eller något roligt att skriva om, annars lär det nog stå ganska tomt här.. Jag känner att jag behöver leva också, andas frisk luft, umgås med människor jag tycker om och inte bara sitta och knappa framför datorskärmen.

 

För övrigt så skrittas Eddie varje dag och ska fortsätta med det i iallafall 3 veckor till, sen får vi se vad som händer. Théa har dressyrat för Annika idag och hon fortsätter att utvecklas hela tiden vilket är superroligt, hon fick även skutta litegrann över tävlingshinderna igår som står kvar sen tävlingarna i helgen då vi har ponnytävlingar på torsdag! Hon har blivit så jäkla laddad när man rider med hinder inblandat, hon tycker det är såååå roligt och har en helt fantastisk vilja och framåtbjudning! Hoppar vattenmattor, grindar och plank utan att blinka. Superroligt verkligen, håller på och kikar runt lite efter pay and jumps i närheten som vi ska börja plocka ut henne på.

 

 

Har lämnat iväg min dator då den inte riktigt höll måttet så nu står jag åter igen datorlös och uppdateringen återgår till sitt vanliga, sopiga, urusla jag.. Tacka vet jag att skattepengarna kommer snart vilket leder till att företagen sänker priserna, då ska jag haffa mig en ny dator! Glappet mellan priserna när vi tittade var liiiite för stort för min plånbok... 

 

Sitter för övrigt uppe på klubben och kikar på storhästtävlingarna och deppar en smula då jag och Eddie egentligen skulle hoppat, men allt går inte alltid som planerat vilket jag har lärt mig vid det här laget... Han står iallafall nöjd uppe i hagen och tittar ut över tävlingsbanan, min lilla alien! 

 

Sitter och försöker döda flugor med bara blicken som på endast en dag våldgästat och totalinvaderat mitt rum.. Flugor är så äckliga och så fruktansvärt irriterande med sitt jävla surrande, och jag överdriver inte när jag säger att här nog minst är ett tjugotal iallafall, de driver mig till vansinne.. De får mig tillochmed att glömma den brännande träningsvärken jag har i benen som antagligen har uppkommit nu när jag börjat rida och röra mig igen, tror mina muskler glömt bort hur de används efter 1,5 vecka i sängläge!

 

Hej förresten, vilket sjukt underbart väder vi har idag va! Eller mja nu har det börjat blåsa på lite och bli lite molnigare men imorse var det helt klarblå himmel och vindstilla! Satt ute och käkade frukost och stack sen iväg och fixade mina naglar, gör endast nagelförstärkning då jag hatar att ha tippar... Då lägger de istället bara ett tunnt lager gele över ens egna naglar så det inte blir lika fake liksom, hatar när det blir sånt tjockt och bulligt... Men nog om det, era pennor glöder säkert när ni sitter och skriver upp detta i era intresseblock.. Tog iallafall en mysig promenad hem och nu sitter jag här. Ikväll är det hoppträning med Théa som står på schemat och att döma av de senaste ridpassen lär jag sitta på en laddad häst idag! Kameran är tyvärr utlånad så några bilder eller film kan jag nog tyvärr inte erbjuda, i hope you'll survive.

 

Godkväll på er! Första dagen på ännu en ny vecka har rusat förbi och jag har inte ens gjort en ansats till att starta datorn på hela helgen. Mitt schema har varit fullproppat och jag har varit ute hos Phillip i Ljungbyhed hela helgen då vi inte träffats på över två veckor under min sjukperiod... Gissa vem som saknat ihjäl sig?! Iallafall, idag har det varit full rulle med ridning, Théa var superladdad men gick väldigt bra trots endast jobb från marken och i pessoaselen i ca 2 veckor, Eddie var supertaggad och allmänt hög på livet och gick och ruskade på huvudet under hela skritt-turen och ville inget annat än att springa, det liksom pirrade i hela kroppen på honom! Mitt lilla lyckopiller ♥ Red även en annan häst ute i stallet, så idag har det blivit massor med ridning! vilket jag såklart inte tackar nej till :)

 

Nu ska jag lägga mig i sängen och dra igång säsongsavslutningarna av The Originals och The Vampire Diaries, och av de spoilers som jag tyvärr har råkat se så tror jag att jag kommer ligga och gråta som en liten hjälplös bebis... Usch! Bra uppladdning inför återbesöket med Eddie imorgon ;) håll nu tummarna för att det inte är så illa!

 

Känner mig fortfarande inte helt 100 för att hoppa upp och rida ordentligt än så Théa jobbar på i pessoaselen om dagarna och Eddie lunkar på under sina 20 min skrittpass om dagen. Det är så underbart att ha en såpass snäll häst, han är så otroligt enkel i situationer som dessa! Jag menar han är fortfarande unghäst, har vilat i över 3 veckor och står i liten sjukhage om dagarna, och ändå är det bara hoppa upp barbacka och skritta runt på långa tyglar och känna sig 100% trygg ♥ Han är bra han, min fina Glory.

 

Hej på er, jag sitter som vanligt med sömnbroblem och surfar planlöst runt på internet. Idag (igår?) har jag kännt mig mycket piggare och orkat mycket mer, har varit med hela dagen i stallet OCH varit med mamma och handlat! Därefter tog dock orken slut jag ville bara lägga mig ner i fosterställning mitt inne i köpcentrumet och gråta... Men idag mina vänner, idag är dagen då jag för första gången har lyckats få i mig något som faktiskt måste tuggas innan det går att svälja! Första gången på 1,5 vecka som jag äter något annat än kostersättning eller soppbuljong, kan ni tänka er 1,5 vecka utan riktig mat? Min kropp har inte mått bra alltså.. Ställde mig på vågen tidigare idag då mamma påpekade att hon tyckte att jag såg mycket tunnare ut och mina byxor satt lösare än vanligt (for your notice så har jag knappt haft kläder på mig på 1,5 vecka, hahah! har bott i min morgonrock de få gånger jag lämnat sängen ♥), kan ni gissa vad den visade? under denna tiden jag har varit sjuk och varken kunnat äta eller röra på mig så har jag gått ner 6-7 kg..... på 1,5 vecka!!! Detta är inte okej, tur att det går åt rätt håll så att jag förhoppningsvis kan börja äta och röra på mig som vanligt snart igen.

 

Hästarna har minsann också fått röra på sig idag! Stod först och mös och friserade dem då båda två såg ut som något som kommit direkt från trollskogen.. Théa fick sen jobba en stund i pessoaselen och jag har blivit snurrigare än en geting som ätit jästa körsbär på sensommaren. Känner mig inte riktigt 100 för att hoppa upp i sadeln och tampas med en sprallig unghäst som vilat liiiite för mycket nu när jag varit sjuk då jag tror det blir lite för mycket ansträngning nu när jag är så svag i kroppen, men gunga omkring uppe på min stora svarta prins gick utmärkt ♥ Han ska skrittas 20 min/dag för hand eller uppsuttet beroende på hur han sköter det, och från tidigare erfarenheter så har min häst haft ca 5 rävar som trängs bakom varje öra när man skrittar honom för hand och när man sitter på så sköter han sig exemplariskt och tycker livet är bäst! Dessutom finns det ingen levande varelse på planeten jorden som kan hänga med när han spatserar iväg med sina långa älgben, hahah! Inte ens mina långa spiror orkar hålla det tempot ;) Så uppsutten skritt it is.

 

På tal om långa ben, gissa hur lång jag blir i de nya dojjorna jag köpte idag? :'D hahahah.....

Kommer vara dösnygga på sin plats i hyllan där de kommer stå och samla damm ;)

Jag är SÅHÄR svag för klackar och tycker det är SÅ snyggt! Men använder det väldigt sällan då jag redan innan jag tar på dem är ca ett huvud längre än övriga pygmémännikor i sällskapet.. #måsteskaffalängrekompisar

Ursäkta den urusla uppdateringen hörrni, men jag orkar verkligen inte. Jag orkar inte sätta mig upp och logga in på bloggen för att sedan sitta och stirra på en blank sida utan att få fram ett endaste ord, jag orkar inte försöka tvinga fram någonting vettigt att skriva om för jag orkar överhuvudtaget inte anstränga mig. Eftersom att jag fortfarande inte kan få i mig någonting som kan liknas med mat så får jag heller inte i mig några nödvändiga proteiner, fetter eller kolhydrater vilket såklart gör att jag orkar ännu mindre, jag har provat att dricka kost-ersättning som ska hjälpa mig att få i mig dessa nödvändigheter och det hjälper väl för stunden, jag känner mig lite piggare men det täcker överhuvudtaget inte det faktum att jag fortfarande är helt fruktansvärt hungrig.. Penicillinet har iallafall börjat hjälpa och jag har sällan feber nu och halsflussen är i princip borta, nu är det bara dedär helvetes blåsorna som ska försvinna... Är det någon av er läsare som har erfarenhet av Aftös Stomatit (Afte)? Hela min mun, tunga och tandkött består av blåsor som till storleken varierar mellan ett par millimeter och upp till ungefär en centimeter i diameter, och när de spricker (vilket många av dem har gjort) blir det bara stora, köttiga sår.. Kan ni förstå varför jag inte kan äta nu? Allt annat än vatten jag stoppar in i munnen svider något uti helvete och grejer som måste tuggas är totalt uteslutet. Så innan jag ska stoppa i mig kostersättningen eller tex innan jag ska sova, för att få lite lugn och ro då jag inte kan ligga på sidan för att kinden trycks mot kudden eller ens kan röra munnen utan att nästan börja gråta så får jag gurgla en tjock vätska som är ett lokalbedövningsmedel och tar bort all känsel i munnen i en sisådär 15-20 min vilket ger mig tid att då tex. svälja ner dendär sörjan eller att somna.

 

Läget med Eddie gör inte direkt suget att blogga större, jag vet inte riktigt var jag ska bli av. Min älskade häst, min finaste ägodel, jag vet inte vad jag ska ta mig till när min bästa vän inte mår bra. Efter motgång på motgång på motgång (eller kanske ska säga skada, efter skada, efter skada), jag vet ärligt talat inte hur mycket jag orkar kämpa, allting känns så fruktansvärt meningslöst. Självklart kommer jag kämpa ut i det sista för min vackra prins, jag skulle göra vad som helst för honom. Men hela förloppet suger musten ur mig, jag älskar att tävla och jag har köpt en superfin tävlingshäst, men varenda jävla gång vi börjar komma någonstans så är det något som sätter käppar i hjulet, varenda gång vi är redo för att ge oss ut och visa vad vi går för så kan vi addera en skada till listan. för VARENDA JÄVLA GÅNG vi bokar ett tävlingsdatum så händer det något som gör att vi inte kommer till start. Det är inget fel på hästen, det har vi konstaterat efter alla oräkneliga gånger hos veterinären, eller jo fel är det ju såklart, han är ju inte ren, men det beror inte på tunnt skelett eller veka kotor, min häst är bara jävligt klumpig och jag lider tydligen av kronisk otur. En ynka gång har vi fått visa upp oss på tävlingsbanan och efter hela den dagen kunde man konstatera att det är detta han är född till att göra, han älskade varenda minut och det sprudlade av glädje om honom! En ynka gång. En start som vi fått skjuta på under ett års tid pga diverse skador, som äntligen blev av! och sen? inget mer, för sen skulle vi ju självklart drabbas av ett annat bakslag, ännu en skada. Det är så jävla tröstlöst och jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra. Ibland slår tanken mig att skicka ut alla hästgrejer jag äger och har på hästnet och bara lägga ner alltihopa, för det spelar ingen roll hur många andra fina hästar jag får lov att rida och tävla, min häst då? det är ju han som jag vill uppleva allting med, det är han som jag vill rida på och det är han som jag vill tävla med, that's it.

Hej på er hörrni! Detta har varit en jävla helvetsdag på alla sätt och vis, jag mår sämre än någonsin trots att febern inte är lika närvarande och jag har varit hos doktorn idag igen och fått konstaterat halsfluss och utskrivet penicillin, imorgon ska vi iväg till sjukhuset och checka upp min mun också då äta är en omöjlighet..

 

Inte blir det bättre när vi åker in med min käraste ägodel till kliniken heller. Eddie har varit oren lite till och från under ca 1,5 vecka, det är därför jag har legat lite lågt med skrivandet om honom också som ni kanske har märkt. Det har inte varit mycket och ett tag blev det bättre och då trodde vi bara att det var en vrickning eller något som skulle bli bättre av lite vila, så vi lät bara honom ta det lugnt istället. Men sen kom det tillbaka igen och då ringde vi in till Ugglarp direkt och bokade tid som vi fick idag. Efter röntgen hittade de en liten förändring på griffelbenet, precis som att det blivit lite lite böjt eller tillbucklat och efter ultraljud konstaterades att han har fått en skada på gaffelbandet. En väldigt liten skada, men ändock där. Det var liksom som en liten mörk fläck när man tittade på ultraljudet och Vet. sa att förhoppningsvis så är det bara en blödning och inte en ordentlig skada. Det kunde hon tyvärr inte se nu utan vi ska tillbaka om två veckor igen och då får vi reda på hur pass allvarligt det är...

 

Så heffaklumpen har alltså antagligen sparkat sigsjälv i hagen eller något i den stilen.. Ska jag behöva linda in skrället i bubbelplast från topp till tå för att han ska hålla sig hel eller? Ååååååh jag orkar inte.....

 

Jag känner mig som en skadeskjuten zebra tätt jagad av ett hungrigt lejon, skit. Febern är lite bättre idag, har inte fått några skyhöga febertoppar under hela dagen vilket är positivt, dock har istället hela min hals och mun/tandkött svullnat upp och jag kan knappt varken äta eller dricka... Har precis slevat i mig lite överkokta makaroner, finessen med dem är att man slipper tugga, de bara slinker ner liksom! Det ar väldigt fancy dinner kände jag med övriga familjen runt omkring mig som käkade hemmagjorda hamburgare..

 

Mitt i all deppighet damp ett paket från Nelly.com ner i brevlådan som lite plåster på såren, en uuuuurfin klänning som jag tror kommer bli helt underbar till solbrända ben och guldiga accessoarer! Nu ska jag hitta lite ork och asa mig upp till stallet, löshoppningsdags ikväll. Vi hörs!

 

Febern har mig i ett järngrepp och allt jag är kapabel till att göra är att ligga i sängen och sova, alternativt titta på någon halvkass film som jag inte behöver lägga så mycket ork på at förstå då jag slumrar till titt som tätt.. Ena sekunden känns det som mitt skin kokar och andra sekunden så kallsvettas jag så grovt att det blir blöta pölar i sängen, äta är heller inte att tänka på då mitt tandkött har svullnat upp och pga det har jag fått massa sår i munnen då tandställningen skär in i tandköttet... Hej fröken gnällspik!

 

Nu ska jag sluta förpesta denna oaktiva bloggen med evigt gnäll och återgå till mitt halvsovande, mamma har varit en ängel och fixat stallet idag och hur mer passande kunde det inte bli att det är vilodag för hästarna idag? perfect timing typ.

Vi hörs när jag orkar, bye!

 

 

Frågan i rubriken dök upp i en kommentar tidigare idag och jag tänkte svara på det hela i ett inlägg, dels för att underlätta och inte skriva en halv mils lång kommentar och dels för att jag tänkte dela med mig lite av en del av hennes upplägg. Carthéa är född år 2010, vilket i år gör henne 4 år gammal. Hon ligger dock inte i samma fas som 4åringarna "ska" ligga på då hon reds in i oktober som sen 3åring och har sen vilat hela vintern för att sen sättas igång nu i mitten av mars, så sammanlagt är hon egentligen inte riden i mycket mer än drygt två månader.

 

En typisk vecka för Théa betår av enkla och roliga ridpass varvat med vilodagar och ett par stycken mer krävande pass, lägger även in ett par språng i vissa av ridpassen just för rutinens skull, men själva hoppningen (nu menar jag ordentliga övningar osv.) lämnar jag åt träningar för instruktör då jag vill ha någon på marken som ger direktiv för att allt ska bli 100% rätt. Jag kan langa upp denna veckans planering så har ni lite koll!

 

3/5, Dressyrträning för Annika

4/5, Uteritt

5/5, Vila

6/5, Löshoppning

7/5, Hoppträning för Ann

8/5, Vila

9/5, Lätt pass i paddocken

10/5, Dressyrtrim

 

As you can see så blir det ganska mycket (eller ja, 2 dagar i rad) hoppning kommande vecka, men ta tre djupa andetag och gå inte i taket, hästen vi snackar om hoppar ju faktiskt runt 50-70 cm högt (lågt?) under ryttare och på löshoppningen blir hon knappt ens svettig utan tycker bara det hela är latjolajban. Jag trooooor inte att vi kommer att slita ut henne både fysiskt och mentalt, ge henne men för livet, förinta hennes hopplust eller slita ut hennes kotor... Rutin, rutin, rutin you guys!

Uppe med tuppen och pigg och laddad (eh?) för morgon-jour i stallet... I eftermiddag ska Théa dressyra för Annika och Eddie ska knäckas av Katja, mer spännande än så tror jag inte att denna dagen blir.

Vi får se lite senare helt enkelt, nu ska jag hoppa i ridkläderna och dra mig till stallet, vi hörs!