Det är egentligen helt sjukt hur mycket vi bloggare lämnar ut om vårat liv.
Folk får reda på vem man är, vad man gör om dagarna och i princip allt! Vi blottar oss själva och våra liv via en dagbok på internet som vem som helst kan gå in och läsa, man tror "nejmen, det är typ bara mina vänner som läser min blogg", men så fel man kan ha. Jag känner själv igen mig lite i detta. Visst, jag har inte jättemånga läsare per dag (det brukar variera mellan 60-80 st), men när man ändå tänker efter, det är 60-80 helt olika personer som via min blogg får reda på exakt vad jag har gjort idag.

Det gick upp ett litet ljus för mig när vi var på meeting i Varberg i somras, ni som följde bloggen då vet att vår bil gick sönder påvägen dit (för er som inte vet kan läsa om det HÄR), eller hur? När vi sen en dag satt och kollade några klasser på eftermiddagen så satt vi brevid en mamma och en dotter, min mamma och hennes mamma satt och pratade så mamma berättade om vår misslyckade hitresa för dem. "hörde du det!" sa mamman till sin dotter, "det visste jag redan" sa dottern, "hurdå?" frågade mamman och då kom svaret: "jag läste det på hennes blogg, jag följer den!". Kan ni förstå hur konstig den känslan var? en person jag aldrig träffat innan som dessutom kom från längre upp i Sverige, långt ifrån där jag bor läste min blogg och visste precis vad som hade hänt på vår ditresa eftersom jag skrivit det i ett inlägg. Det fick mig att inse lite om hur det verkligen är, det var som ett ljus som gick upp, det är ju faktiskt inte bara ens vänner och de närmsta som läser bloggen, det kan vara vem som helst.