Idag har varit, ja, blandad kompott. Satt på bussen påväg till jobb imorse och småsnyftade medans jag tittade ut över vårt platta landskap, jag älskar det egentligen, det gör jag! Skåne är fint, men inte nu, inte idag och troligtvis inte på ett par dagar framåt. Jobbet gick bra till och från när det var fullt ös på alla drygt 100 barnen, men imellanåt när det fanns tid att tänka, då stöp det bara utför igen och jag deppade ihop totalt.. Stod och grät medans jag mockade i stallet men fick snabbt upp humöret när jag kom upp på hästarna som var så fina och lugna idag efter helgens vila. Träningarna för småtjejerna nu på kvällskvisten gick också bra, sålänge jag håller igång och har annat i tankarna så går det ganska smärtfritt! Men nu sitter jag här igen, ensam med mina tankar och det är det allra sista jag bör göra egentligen.. Jag borde konstant hitta på saker och komma på andra tankar! Men tänkte testa att dra igång The Fault in Our Stars efter maten som jag har hört är jättesorglig och bara lägga mig och storböla och försöka få ut allting, så kanske det förhoppningsvis lättar lite och jag slipper gå och ha ont i magen dagarna i ända.. Om det blir bättre eller bara gör allting värre återstår att se, men jag tror iallafall att jag behöver få ut det istället för att konstant gå runt med tårarna tryckandes bakom ögonen och gråten i halsen, då tror jag att jag förr eller senare kommer att explodera och få ett rejält utbrott och det tar jag hellre när jag ligger ensam på mitt rum än mitt bland massa människor. Jag menar, anledningen till att jag stod och storbölade i stallet var för att mamma försökte ge mig en kram, en kram!? det är där nivån ligger hörrni, då kanske ni förstår va?.....