Uppdateringsfronten kan klassas med ingenmansland under andra världskriget och jag kunde inte brytt mig mindre.. Det är asnajs att ha en blogg där man kan gå tillbaka i arkivet och hålla koll på saker, det är som en personlig almanacka! + jag älskar att skriva och tycker om att dela med mig av tankar, med och motgångar. Men jag känner inte längre detdär bekräftelsebehovet som (anti?)sociala medier ger, det är klart att jag kanske slänger upp en bild på facebook om det har gått bra på en tävling eller kanske en och annan selfie på instagram, men jag känner inte längre detdär "tvånget" som jag gjorde förr. Jag behöver inte gå in varannan minut och se om jag fått några fler likes eller någon ny kommentar. Jag har varit äckligt beroende av min mobil, den var fastvuxen i min hand och det gick inte många minuter mellan uppdateringen av flödet på diverse sociala appar, för gud nåde om man missade något!!! Jag är fortfarande ganska förälskad i min mobil, det ska jag inte ljuga om, men idag har jag inga problem att lägga ifrån mig den och faktiskt njuta av det. Ja, man kanske missar någon uppdatering på facebook, men det är det värt för att inte missa det verkliga livet!

 

Över till annat så var Théa as usual en guldklimp att ha med på tävling och vi har nu ännu en felfri runda med i bagaget! Mer info och film kommer såsmåningom, nu ska jag upp till stallet och fixa! Sålänge får ni några framridningsbilder ↓