Fyfan alltså, jag och stress går verkligen inte ihop... När jag dessutom är helt slut i skallen efter intensiva timmar på jobb och därefter stå på mitten av en kall ridbana och hålla träningar så blir jag alldeles matt, både i kroppen och huvudet, visserligen är det ju kul men det går inte riktigt ihop när jag sen, kall trött och hungrig ska åka till stallet och försöka prestera i sadeln... Nu kanske vissa tycker jag är whineig men det är så jag funkar, alla har vi olika förutsättningar och känner känslor olika starkt på olika nivåer. Så ikväll har vi sprallat omkring i ridhuset utan vidare framgångar och överlag var det ett ganska så värdelöst ridpass, tur att Annika kommer ut och får fason på oss imorgon!

 

Men härmed förklarar jag tisdagar som den oficiella vilo-dagen för loppelusarna när jag har såhär mycket på schemat, end of story!