Jag tror att vi alla har känt det någon gång, kraven på att vi måste prestera.
Just nu är jag inne i en lite downperiod vad det gäller allt möjligt, jag gör inget vettigt om dagarna, jag tar inte tag i grejer som jag borde göra, jag känner inte mycket motivation i ridningen osv osv. Det känns verkligen jättetråkigt då  det för bara några veckor sedan gick så himla bra och allting bara flöt på där omkring april-maj! Tävlingarna flöt, det var placeringar och felfria rundor. Inom loppet av ca 3 veckor, efter 2 tävlingar, så var vi kvalade till MsvB, vilket vi har kämpat för i över ett helt år innan.

Nu, bara några veckor senare så är det helt motsatt. Hon kändes konstig i Kågeröd på msv-debuten, överhoppade sig och stannade på två hinder. Tävlingen efter, Åstorp, Kändes hon också annorlunda, att det var fruktansvärt halt och att vi inte hann brodda tror jag spelade stor roll för självförtroendet för hon vågade inte ta för sig och kröp in i hinderna, fick 2 ner i båda klasserna. Tävlingen igår, fick ett stopp i första klassen, nolla i grunden i andra och 2 ner i omhoppningen. Hon kändes inte som vanligt, tar inte för sig i galoppen, slickar hinderna och hoppar inte som hon brukar.. Jag vet inte om stoppet kan ha berott på att de går ute om nätterna så hon är trött (jag märker på henne att hon är helt seg i kroppen när man tar in henne och sånt) eller att hon var kissnödig, för hon hann knappt av banan innan hon ställde sig och kissade, eller så var hon bara allmänt tramsig, vad vet jag?

Jag känner iallafall nu när det går så "dåligt" att jag har en jäkla press på mig. Jag vill att det ska gå så bra som det gjorde för några veckor sedan, jag vill att allting ska fungera! Men det roliga är att jag har ingen som hellst press från folk som tittar, jag känner inte att jag behöver prestera och visa vad jag kan inför dem. Inte för publiken, inte för tränare, inte för mamma, inte för mina vänner, inte för någon alls som tittar utan det är helt och hållet för mig själv. Jag VET att vi kan så mycket bättre och jag vill göra så himla bra ifrån mig! När det då inte går så bra så blir jag så himla besviken på mig själv eftersom att jag vet att vi kan egentligen..
Jag har prestationsångest för mig själv. Det känns så himla tråkigt och jag hoppas verkligen att jag ska komma in i en bra period snart så jag slipper detta..

Så på ett vis så tycker jag att det ska bli så fruktansvärt skönt att bara släppa all press på mig själv när jag går upp på storhäst. Eftersom att jag ska ha en unghäst så vet jag redan innan jag går in på banan (när det så blir dags) att hästen jag sitter på inte kan, det finns inget "vi kan så mycket bättre" eftersom det inte finns några tidigare prestationer. Jag kommer inte att ha någon som hellst press på mig själv utan bara gå in för erfarenhetens och glädjens skull!