Jag har (tack och lov) inte varit med om särskilt många superläskiga händelser när det gäller hästarna. Men alla har vi ju såna moments som vi hellst gärna vill glömma. Jag kom på två stycken som är de "värsta" jag nog har varit med om, vet inte om de verkligen är de värsta men de är de värsta jag kommer ihåg iallafall.

 

Det första är när jag och Josse för en herrans massa år sedan, jag var kanske 10 år?, skulle rida hem till henne för att rida i deras paddock (det var innan petra byggde sin), hon hade sin c-ponny Pirelly och jag hade min gamla b-ponny Epson. Hon red och mötte mig och sen red vi, tillsammans med våra mammor till fots, hem mot henne. När vi var nästan hemma hos henne så skulle vi galoppera lite på en grusväg som gick brevid cykelvägen vi red på. Det gick bra ända fram tills att min ponny fick syn på ett järnrör som låg på marken som enligt honom själv faktiskt tänkte attakera, så han tvärnitade, slängde sig åt sidan och sen vände runt och jag som inte alls var berädd flög ju såklart av.. 

 

Epson som var helt uppstirrad fick ju såklart panik och satte av i full galopp i den riktning vi kom ifrån. Med stigbyglarna slående i magen och hängande tyglar sprang han i full galopp på den asfalterade cykelvägen ut ur vårt synfält. Kan ni förstå paniken som uppstår när man ser sin häst försvinna sådär? när man vet att han galopperar på hal asfalt, att där kommer såna farthinder/bommar som han kan fastna i etc. Nu hade vi tur i oturen att han klarade sig från att både gå omkull och fastna i något, han stod snällt utanför grinden till hagen där hemma och väntade på att vi skulle komma tillbaka.. haha!

 

Det andra är för inte allt för längesedan, förra sommaren om jag inte minns helt fel. Det var när jag kom ut i hagen och skulle hämta in Spottis för dressyrträning på kvällen, när jag kom ut upptäckte jag att hennes öga var ungefär lika stort som en tennisboll! eller inte själva ögat, för det såg man inte ens, utan ögonlocken och det var så svullet så att hon inte ens kunde öppna de.

 

Jag var livrädd att hon hade fått in en pinne eller fått en spark eller liknande så att själva ögat gått sönder.. Svullnaden var inte borta förens någon dag efter och kan ni då tänka er lättnaden när man såg att ögat var oskadat, puuh säger jag bara!