ponny-ungar

Jag kan bli så fruktansvärt besviken på människor ibland, framförallt hur bortskämde vi kan vara. Främst dessa ponny-ungar som man ibland börjar undra om de rider för att de älskar det eller bara för att vinna priser. Tänkte dra ett exempel som uppkom på tävlingen i Hässleholm:

Ponnyn jag talar om åker nästan alltid hem med minst en rosett från varje tävling den är på, den ställer alltid upp och hoppar för sin ryttare även om den flänger runt banan i 320 km/h, okej att det går fort men det ska se snyggt ut också, och det gör det inte!
Iallafall så kom den helt fel på ett hinder inne på banan så den stannade, inget konstigt egentligen, det händer alla någon gång! Dock var ju ungen såklart fly tosig när den red av banan för att ponnyn stannade vilket gjorde att hon inte kunde få något pris i den klassen.. Utan att skritta av ponnyn så hoppar hon av och står sen vid sin transport och gapar och skriker på sin mamma att "ponnyn är dum i huvudet" & "den duger inte till något" osv..

När jag ser sånt här kan jag inte låta bli att bli rädd, vad ska det bli av ungen egentligen?!
Bara för en liten "motgång" (kan man ens kalla det för motgång?) så flyger denne i luften och står och skriker på tävlingsplatsen, högt och tydligt, hur dum i huvudet ponnyn är. Okej om man blir besviken för att det inte gick så bra, visst det får man bli, men när ponnyn alltid går bra annars och nu råkar få ett stopp i en klass så behöver man inte gå loss, varför inte tänka "ojdå, det gick inte så bra.. undra om det var något som jag gjorde fel" istället för att stå och bete sig och endast skylla på ponnyn.

Självklart så går ju då ponnyn in och vinner klassen efter för den blir väl rädd att ryttaren ska stå och gapa & skrika på den igen, personligen tycker inte jag att han/hon var värd att vinna när man beter sig på det viset. Undra om ponnyn var lika dum i huvudet efter den klassen?..


Kommentarer
Postat av: Caroline Ellinor Melin

Håller verkligen med dej... jag har inte tävlat så mycket som barn, men däremot följt med kompisar som varit väldigt framgångsrika. Jag har alltid älskat mina hästar och satt deras hälsa främst, även mina vänner hanterar hästarna så. Då följer man med ut på tävlingar, Lokala främst, och ser ponny efter ponny med småungar på ryggen, som inte vet ett skit. Det syns tydligt att de har fått en superponny men själv aldrig lärt sig förstå och älska hästar.

PÅ Lokal nivå... det gör ont i hjärtat och jag följer aldrig med på ponnytävlingar längre...

Däremot var jag ju på Åsbo pk:s Pay&jump.

I stort sett ALLA, och jag menar att det var ytterst få undantag, red sina stackars ponnyer på KANDAR. Fy vad arg jag blir. Utan anledning, sitter och sliter i tyglarna, rycker och drar och om ponnyerna skulle stanna eller riva piskar de sönder hästarna... jag gick därifrån till slut...



När storhästarna börjar hoppa rider i stort sett alla på tränsbett, jag var väl en av de med starkast bett - jag har pessoa med en ring och delta. Det borde vara åldersgräns på Kandrar... minst 16 eller något...

2011-06-26 @ 14:07:54
URL: http://carolineellinormelin.blogg.se/
Postat av: Louise

Tycker att de e helt sjukt. Klart man vlir besviken, men man behöver ju inte bete sig illa mot sin häst?! Vi va i Ängelholm, o då stod mamman o slog barnet ned spöet samtidigt som ponnyn var helt flrvirrad.. helt ofentligt.

2011-11-20 @ 22:34:51
URL: http://ponniryttaren.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0